Skepp o´hoj!
Idag har i alla fall den här jävla skiten med att sluta med allt beroendeframkallande börjat, ni vet vad jag menar. Jag är fruktasvärt lättirriterad och för första gången sen jag träffade Peter fick han ingen kram när han kom hem från jobbet, det är stort. Mest känner jag för att grina, eller varför inte stänka vatten på katten när han vägrar vara tyst. Jag vet, jag är en dålig människa.
Förresten, min syster andra barn ska heta Albin, är det inte underbart. Och hennes andra son och mitt sockergull fyller tre på fredag, hur är detta möjligt. Idag fick han en liten skada på fingret, enligt sig själv. Är det inte underbart.
Nu ska jag mysa ner mig under täcket, läsa bok och vänta på Pete.
Thanks for making me a fighter.
Jag tycker inte att jag är så dum trots allt, på grund av mitt lite konstigt förflutna, med en psykopat till pojkvän, ett helhjärtat försök att bli en svartrockare och en snabb och inte så övertygande visit i Dalarna så har jag utvecklats till något jag är ganska stolt över. Länge har jag velat och tyckt synd om mig själv för det som har hänt mig, men det är just det, det har hänt mig och jag har blivit en människa. Nu ska det vara slut på allt ältande, vad fan. Nu är det bara att skaka av sig allt som hänt förut och allt som jag gått igenom i mitt huvud SÅ många gånger.
Nu har äntligen Peter kommit hem, ärligt vet jag inte vem som är gladast, jag eller katten. Nu har Werner äntlgen någon att ligga emellan varje natt hur ouppskattad han än är när han ligger där så trilskas han alltid och stannar kvar.
Idag har Vickan och jag gjort kollage, på vad vi vill ha i framtiden och nej, det låter inte som en Martha Stewart grej. Det är mycket hälsosamt, titta på Oprah bara.
Nu ska jag sova, ni fick lite ärligt av mig idag, snällt va?
Då var det dags.
Gårdagen spenderades med att gå baklänges ner för alla tappor som jag stötte på. Jag har hemskt med practisework, men det var väl värt det dock. Det var jag, Ida och en kompis till Stefan som var det röda laget, det gröna laget bestod av Lina, Kristina och stefan. Och ja, jag kom sist i första omgången, vilket aldrig hänt förut. I andra omgången märkte jag att det satt tejp över mina känslogrejer på bössan vilket försvårade mitt skytte, tejpen var inte bra alls. Men i andra omgången höll jag svinhårt så mina fingrar värkte och ja, det hjälpte, jag kom trea. Det där måste göras om, en perfekt avslutningskväll för Lina.
Igår fick jag sitta och hålla i den lilla i över två timmar, stackarn hade ont i magen, men så fruktansvärt vackra sådana varelser kan vara och alla luktar lika gott. Iofs är det jäkligt äckligt när man tänker på varför dom luktar så gott, men ändå.
Idag är det en stor dag som jag väntat på i två veckor, Pete kommer hem! Jag är fruktansvärt nervös och fjärilarna i magen vägrar vara stilla. Jag och Werneer. Bror och min katt Misse. Ida & Tonys Alvin. Pete och Werneer.
Äntligen!!
Det har hänt, jag har äntligen blivit moster för andra gången!
Klockan 05:10, ringde min syster och sa att vattnet gått, jag tokkörde dit, livrädd för att farbror blå skulle se mig. Det var faktiskt den första gången i sommar jag såg solen stiga upp. När jag kom dit var Annica coollugn, det var nog mest jag och Robert som hade panik, för att sysselsätta sig kom han på att han skulle plocka ur diskmaskinen 05:20 på morgonen. Annica jämrade sig för att hon skulle åka in på sjukhuset så tidigt, hon nästan insisterad att vara hemma när sjuksystern sa åt henne att komma in. Taxin kom och 06:30, var dom framme vid sjukhuset. Hon las in i en undersökningssal tills hon fick så ont att hon kallade på barnmorskan, när hon kom in sa hon det är bara att köra, så 07:50, tittade en nyfiken krabat ut. Det var mig en jäkla tur att hon åkte in.
Idag på eftermiddagen åkte jag, mamma, pappa och Lucas in för att titta på den lille. Och vilken syn, Lucas kunde inte sluta ta på hans öron, mage och fingrar, han blev stormförtjust av att vara storebror, vilket var en enorm lättnad.
Nu ska jag ut och fira med Bergsjöbruttorna, först vankas mat och sen laserhallen.
Jag ska snart lägga upp massor av kort.
Sverige - Tyskland.
Idag gick jag och Vickan på en liten prommis och vi kom fram till att sommaren nästan är slut, det känns fruktansvärt. Jag längtar visserligen till skidsäsongen börjar men vem vill ta del av november och december, speciellt när man är så mörkrädd att man inte vågar gå ner i källaren och tvätta. jag tror att jag får ta och butcha till mig.
Mitt träningsschema går förövrigt galant, en dag på två veckor som jag inte har rört på mig. På min kvällspromenad var det även två pojkar i en bil som tutade på mig, iofs tror jag att det mestadels berodde på att jag mimade stolt och ståtligt efter den låt jag hade i Ipoden. Ibland glömmer jag att jag nu bor i en stad, hemma är det nästan aldrig någon trafik och om det skulle vara någon trafik i Baståsen så är det oftast en gammal gubbe som inte ser så bra.
Nej nu ska jag hoppa isäng, det blir en tidig dag imorgon. Ska nämligen ta mig till förrådet för att kika på den stora matchen med min partner in crime Viktoria.
Nu är det mindre än en vecka kvar.
Då hamnade jag åter här.
Helguppdatering. På fredag tog jag mitt pick och pack och åkte till centralorten Bergsjö, min pappa och svåger skulle firas. Jag tror ärligt att mina föräldrar har glömt bort mig, för när jag skulle sussa på mitt gamla flickrum chockades jag brutalt, i hörnet där en skön säng brukade stå står nu en hård låda, ni vet en sån där farmorsfarmorssäng som nästan inte ens har någon madrass. Inte undra på att man inte åker hem så ofta. På lördag vakades det fotboll, sdff och sen blev det fest. För första gången på närmare ett halvår gick jag och lade mig klockan halv fem. Så därför har jag inte mycket att berätta om söndagen.
Idag har jag äntligen klippt och färgat, det blev mörkt. Min badmössa klipptes bort och jag är nu inte rädd för vad omgivinigen ska tycka om mig längre. Idag ska även min syster få barn, men det fick hon inte. Bergis så kommer det säkert dröja två veckor till, vem har tid att vänta så länge?
Nu ska jag uppdatera lite om Werner, som jag helst vill uttala Werneer, i söndags bajsade han bredvid sin låda på mitt diadem, igår fick jag klippa borta en stor bajsbit i hans rumpa och idag klev jag härligt i kattkräk på Petes stora fina matta. När Peter är borta dansar råttorna på bordet. 
Big fat sunday.
Ikväll var det två filmer med Adam Sandler på tv:n, vilket jag tycker är vansinnigt trevligt. Jag kommer inte riktigt på vad den som gick på 6:an hette men den andra var Happy Gilmore, så jag valde den. Jag tycker att Adam Sadlar är söt, det är något han gör med munnen, eller med tanden. Aja. Denna kväll var i alla fall räddad.
Idag har jag nog tagit på mig den mest värdelösa uppgiften av dom alla, Förra veckan tvättade vi, tillsammans. Det var trevligt, det är alltid intressant att se hur en man viker sina kalsonger. Men i alla fall, en halv tvättkorg var bara strumpor och jag vill på peka att den halva tvättkorgen var nerpressad så mycket som möjligt. Åter, allt hann inte torka så vi hängde upp diverse i Petes lägenhet och sen gick det fem dagar och i måndags så åkte han passande till Frankrike, så vad var kvar? Jo strumporna. Så eftersom att det tokregnat idag passade jag på att förgylla mitt liv med en timme strupmatchning.
Jag har även strosat på Birsta idag, Issa, stosade med mig och fyllde mitt huvud med en massa bra ideér som man oftast annars har längst bak i huvudet. Det var otroligt givande och nu har jag skaffat mig två nya outfitter plus en ny bikini. Det var mycket givande. Thank you darling.
Idag har jag även fått skäll av en sur gammal kärring och fått en lapp från vicevärden, då inte en sådan trevlig lapp. Detta är inte ett bra tillfälle i mitt liv att ge upp snusen.
Nej nu kissar dom ovanför, detta betyder att jag måste hoppa i säng.
Drive safe.
Investerare.
Eftersom jag inte alls är inne på tekniska saker ringde jag min vän Stefan och det visade sig att han skulle till
Mediamarkt under eftermiddagen så jag hängde på och gissa vad det blev, en ipod shuffle.
Är den inte för söt. Fast min är visserligen orange. Och nu blev inte bilden som jag ville att den skulle vara men so be it. Nu kan jag springa med någon som sjunger för mig, är det inte galant?
Nu ska jag spendera kvällen tillsammans med en öl och Werner, han är allt för go och jag tror allt att han saknar Pete någon vansinnigt. För Wener har nämligen en fetish, han älskar människor med skägg, och det har inte jag. Han kan spendera en evighet med att trampa klorna på Peter bröst och slicka honom på skäggstubben. Jag håller alltså inte måtten.
All so much.
Det finns ack så många anledningar varför jag inte valt att skriva på ca två månader. Det är så mycket nytt i mitt liv. Jobb (inget jobb), plugget, kärlek, alltså typ ett helt nytt liv. När man kladdar ner alla dessa saker på papper så blir allt så fruktansvärt verkligt. Nu ska jag iaf återta mitt anseende och sätta igång, det är dålig stil, jag vet.
Nu har min kärlek åkt på en klätterroadtrip till Frankrike, i två veckor ska han semestra, eftersom det var igår han åkte så känns det lite tomt i magen men det går över... Jag ska träna, nu äntligen ska jag komma igång igen, efter att ha ätit skräpmat och stoppat i mig alldeles för mycket godsaker ska kroppen trimmas.
Vi är kattvakter just nu, åt en underbar Wernblom, så om ni är intresserad av en åttaåring go som en nallebjörn är det bara att höra av sig. Jag ska leta med ljus och lykta efter ett hem åt honom i Bergsjöhood, men alla verkar vilja ha en kattunge, jag förstår faktiskt inte varför.
Ett måste till tränarmusik är iaf Disturbed, herrejäklar vilket jävlar annama.
Jag vet att detta var ett askasst för ett första inlägg, but I´ll be back.
