Äntligen snö!

... som min systerson sa igår när han tittade ut genom fönstret. Nu är det så där härligt kallt och friskt, man blir helt enkelt på bättre humör. Jag har redan hunnit tvätta två maskiner och gjort klart matspjälkningssystemet. Nu har jag bara två system kvar, som jag tänkte hinna färdigt idag för imorgon så åker vi till STOCKHOLM för att gå och se Disturbed, så himlahimla kul. Vi ska gå ut och födelsedagsäta och sen efter konserten så ska vi ta en öl med Magnus, hans tjej och förhoppningsvis tittar Louise till oss. :)

Idag har jag ont i kroppen, mest i ryggen och i armarna. Igår köpte jag nämligen tio kilo kattsand och mat som jag gick hem med i uppförsbacke, det var inte alls roligt.. Peter sa att jag behövde träna... den jäveln.

Nu ska jag fortsätta med mitt pluggande!

Ut ur surträsket.

Nu var jag tillbaka igen lite gladare och lite bätte om jag får säga det själv. Det känns faktiskt riktigt bra att få göra omtenta då kan jag ju mycket bättre än alla andra som inte behöver göra det, nej nu blev det lite ironi.

Igår provade jag och min man på Yoga. Jag har faktiskt gjort det förut men instruktören som vi då hade andades så genant, det har fläckat mitt yogautövande. Men nu provade vi i alla fall på samma matta och jag måste erkänna att jag var otroligt mycket vigare än min man, en del övningar kunde jag inte hålla koncentrationen på grund av ett hysteriskt roligt skratt bredvid. Men det ska göras om idag så fort maten har hunnit ner i magen.

Josse & Jag
Jag satt och pluggade hos min kära vän Josefin igår. Väl inne i våra seriösaste konversationer gjorde våra trötta hjärnor sig påminda.
Jag: (i en seriös förklaring om hur blodet går igenom kroppen) .... ja alltså blodet går genom höger förmark till höger kammare för att renas i lungorna sen går det in i vänster förmak och in i vänster kammare och sen rakt ner i jorden.
Josse:
(om hjärtats retledningssystem) ... det fungerar helt enkelt som hjärtats Peace maker. (det skulle vara pacemaker).
Jag: Är det kemisk klenik imorgon? (det skulle vara klinisk kemi).

Ibland är det väldigt roligt att plugga och ikväll vankas Grey´s!


Jag känner mig som en ändtarm.

Igår var ingen bra dag. Som vanligt när det vankas riktigt dåliga dagar börjar dagen strålande men då har man en liten liten känsla i magen som viskar det här går för bra Cecilia, pass upp! och som en käftsmäll så kommer beskeded om ett fett jävla U på min första tenta. Det alltid lika intressanta slutet på min karriär. Jag kan inte skriva tentor, det jag tänker är att alla andra är bättre än mig och så fort någon är klar och går därifrån får jag panik. Jag kunde tentan för jag pluggade verkligen som ett djur. Dock hade jag bara ett poäng ifrån, men ska det PÅ NÅGOT VIS KÄNNAS BÄTTRE? Så jag gjorde som vilken trettonårig flicka skulle göra jag gick hem och bölade, tyckte synd om mig själv, lät Peter sitta och trösta mig i en timme och drack en folköl. Det känns riktigt förjävligt, nu känns det som att alla tycker att jag är värdelös och att alla kommer smygspotta efter mig när jag går.. jag hoppade över föreläsningen idag, så nu sitter jag här med ändtarmar och tjocktarmar huller om buller. Gårdagens slutsatts var att jag var kass dagens slutsatts är att jag är ännu kassare. Jag tror att jag ska fortsätta tycka synd om mig själv i åratal framöver, jobba i underläge helt enkelt.

För övrigt så har vi skitmycket plugg nu. Jag tror att alla vi i klassen är dränkta av ångest och olika jävla celler huller om buller, jag har verkligen inte tid för något annat i mitt liv. Idag har jag tex inte ens matat katten. En själviskt idiot är vad man blir i pluggsammanhang. Så alla ni som tror att jag bara är dryg och inte hör av mig, gör inte det för det enda jag gör är att plugga. I fredags satt vi flickor och drack vin, efter dom gått och en vinflaska senare satte jag mig och pluggade i en timme. Min första tanke när jag läste igenom texten på morgonen var: Gör om gör rätt, man vaknar med plugg man somnar med plugg.

Jag känner dock att vi är ett skitbra gäng och jag hoppas verkligen att jag tar mig igenom den här skiten.

Inget.

Jag ursäktar att jag inte uppdaterat på en väldigt långt tid nu. Men jag har bara en massa jäkla skit i skolan, aldrig helg!

Snartsnartsnart ska vi ner på Disturbed och det välkomnas gärna.

Lustfullt.

Nu är det äntligen fredag. Solen lyser faktiskt utomhus och jag är stressad. Den här kursen gör mig lite illamående, det är faktiskt ganska intressant och förmodligen jättebra att stoppa i bagaget men den knappa tiden får mig att sova dåligt och ger mig en ständig huvudvärk. Jag har inte ens fått min bok. Ikväll ska i alla fall jag och en del av klassen till Sandra för att spela ett anatomispel och kansle även titta på en cellsam-historia. Jag är stressad. 

Det är väldigt många som ska få barn nu för tiden, jag kan ibland bli lite rädd, när jag hör deras namn och tänker på deras borttappade liv som dom nu bestämde att förgylla med ett barn. Fast vad vet jag, dom kanske känner sig helt redo som för mig låter helt obegripligt,  jag hade inte tänkt skaffa några barn på minst tio år om några alls. Jag tror  ialla fall att Pete är bra att avla på, det känns bra för framtiden. 

Vissa människor i ens liv suger verkligen energi, man försöker att tappa bort dom på vägen men de kommer alltid andra, det är inte kul och man blir trött och matt. Usch, det känns som att jag är på dåligt humör även fast jag inte har någon riktig anledning att vara det, eller jo förvisso så gör sig denna jävla pms sig påmind. Just det ja. Om någon dag är jag på lika bra humör igen.  

Nu ska jag plugga bones och tenBerg, snart kommer ett mail om diverse frågor ska du se. ;)

In genom ett öra ut i det andra.

Nasus, so .... Ja, det är några av de sjuhelvetiskt många ord man fått lära sig på latinska idag. I fyra timmar satt vi på en föreläsning. Så jäkla jobbigt. Vi började en ny kurs idag, Anatomi och fysiologi, det låter hur trevligt som helst men när man väl sitter och lyssnar på en labbråtta under VÄLDIGT LÅNGA timmar så blir det hela inte så roligt längre. Hur denna tenta kommer att gå har jag ingen aning om.


But why?

Varför är jag så förbannat tråkig nuförtiden? Jag läste mina bloggar från förut och då var jag minsann rolig. Jag vet inte vad som händer. Håller jag på att växa upp? Vad hände med ironin? PANIK!

Jaha, jag ska väl som alla andra dagar redogöra min dag, som var så förbannat speciell så att alla måste läsa om den. Vi var på sjukhuset och fick mata varandra med ögonbindlar (det skulle man ju kunna skriva något skitroligt om men NEJ). Jag träffade Louise idag, hon var på kurs med sitt jobb. Sitt välbetalda jobb, fan för mig. Jag kommer att tvingas bo i en världelös hyreslägenhet så länge jag lever. Att träffa henne var i alla fall svinroligt, vi skvallarade som aldrig förr och sen letade vi en potatispress till mig. Ser ni, en potatispress, vem fan köper en potatispress innan man fyllt trettio? Fanfanfan, jag kan se mig själv ligga lite lönnfet rökandes i en soffa med tre ungar som springer omkring och skriker, ett dåligt jobb har jag också och tänderna är gula. Äsch, all denna hyseteri om en potatispress jag inte ens köpte.

Nej nu ska jag gå iväg och gaffla min potatis istället.

RSS 2.0