Angående mitt förra inlägg.
Haha. När jag satt och åt lunch zappade jag över till Ray. Jag vet inte vad programmet heter riktigt men det går på trean i repriser hela tiden. Jag är inte så mycket för såna där program, vanligtvis så har de tjocka amerikanska männen en söt lite fru, hon tar hand om barnen och lagar mat medan männen ska vara roliga. Men idag asgarvade jag. Ray´s fru hade nämligen pms och Ray som inte visste vad han skulle göra mitt i alla förnedringar sprang iväg på apoteket och köpte ett medlel för att minska hennes pms, vilket inte var så uppskattat, mitt i allt kom Rays mamma innanför dörren.
Fru: Vad har du köpt till mig, ett jävla piller för att ta bort min bitchighet?
Ray: Ja.. j.. mj..
Fru: Vänta jag tar ett piller så får vi ser hur det fungerar... JA, TITTA DET HJÄLPTE, DINA KALSONGER HOPPADE NER FRÅN SÄNGER OCH GICK RAKT TILL TVÄTTKORGEN.
Rays mamma: Ja Ray, får se om det hjälper mig med, JA SER DU MIN MANS TÅNAGLAR HOPPADE UPP FRÅN GOLVET OCH KRÖP IN TILL PAPPERSKORGEN.
Jag skrattade så tårarna sprutade, det var ju precis som jag skrev i mitt förra inlägg.
Trötthet.
Innan vi körde igång igår så blev vi bara tvungen att diskutera killvanor. Varenda flicka i ett förhållande som jag har pratat med det här om har samma problem, det är helt otroligt. Vi diskuterade deras lathet eller i ett finare ord, deras oförmåga att tänka. Varför är det så att killens bästa kompis heter dator? Och varför är det så att när något jobbigt kryper sig på så som att tvättkorgen svämmar över med kläder, disken luktar apa, att det stor en stor plastpåse i hallen med gamla glasflaskor som måste tas ut, att det har kommit fram nya husdjur så som dammråttor, att det ligger en hel hög tidningar som måste sorteras och att det är asskitigt på toaletten, så ser dom inte vad som behöver göras!? Och varför är det så att pojkar behöver påminnelse till allt möjligt? Varför behöver inte jag det? Detta är ett fenomen. Men till den stora frågan: vad i helvete ska man göra åt det? Sandra och jag kom fram till att man skulle lämna allt framme, tills det luktar unket och de har slut på rena kläder. Men som när jag pratade med min mor i telefonen om just samma problem sa hon Lilla gumman, jag har haft ett hål i väggen i snart tre år. Så länge vill jag inte vänta på att nåt ska göras.
Om jag vet att det måste göras något tråkigt som att badrummet behöver städas så gör jag det först så att jag får det gjort och sen gör jag något roligt. De flesta pojkar är helt tvärt om. Jag har kommit fram till att jag är en curlingsambo.
Så vad ska man göra åt det? Jag får panik. Jag vill inte leva mitt liv som en mamma åt min sambo.
Låt mig tillägga att jag inte drar alla pojkar över en och samma gräns, då skulle det bli världskrig. Och att jag är väldigt glad att det enda som vi diskuterar om i vårat föhållande är just om städning istället för andra dumma saker. Men jag vill ha nog! Man kan ju tänka sig att pojkar gör sånt som flickor helst inte vill göra typ som byta däck på bilen, men är det lika värt att göra det två gånger per år som att städa varje vecka? Jag är tveksam.
Imorgon åker vi till Umeå! :)
Julstök.
På julafton låg jag i feber men jag hade ändå mys med god mat. Äntligen fick jag min efterlängtade radiostyrda bil som jag har tjatat på i femton år. Så min bror och hans flicka inhandlade en på biltema. Några år försent, men det är skitroligt.. Ska visa den för Sandra senare när hon kommer hit för plugg.
Jag förstår inte varför de skulle lägga en rapport som vi ska vara klara med efter jul. Det känns så tråkigt att jag skulle kunna ha varit hemma och myst med familjen nu men då måste det pluggas. jag blir så less och längtar till sommaren då jag fan inte ska ha några släpande tentor efter mig.
Nu ska jag gå ner och hämta tvätt.
Min kropp vill inte hänga med.
Igår var Sandra här hela dagen och tro det eller ej men vi har gjort färdigt våran bakgrund till rapporten. Och inte nog med det så fick jag faktiskt ett B på min mikrobiologitenta. Det känns jävligt bra måste jag säga.
Imorgon är det självaste julafton och jag har ingen som helst stämning i kroppen, men det blir nog när jag kommer hem till Baståsen för firande, det ska bli så himla skönt. Det är alltid lika kul att ge bort julklappar. :)
Nej nu ska jag hoppa in i duschen och väcka min kropp.
Fotbollsträning.
Snart är det jul och Sandra ska komma för plugg. Jag vill ha lov!
Välkomna till min vuxenvärld.
Igår spenderade jag ganska många minuter på toaletten och började då tänka på mitt liv. Tänk vad allt förändras snabbt, allt går så himla fort och jag känner att jag inte hinner med. Jag får lite ångest ibland, jag tänker mig att jag ska få varje minut att räknas men det slutar alltid med att jag sitter och tittar på något världelöst program, typ judys domstol på tv, det är verkligen skitdåligt. Åter till ämnet, förut längtade jag verkligen till det att jag var stor, jag skulle ha en man, ett hus, ett bra jobb, helst två katter, två kvigor och här kan vi även slänga in lite hundar och barn. Det skrämmer mig, det är väl nu man ska leva? Ända sen jag träffade Peter har jag velat haft barn, jag har verkligen sett det framför mig så glada vi var när vi satt där med ett litet knyte i handen, men igår fick jag panik! Stopp och belägg, jag är ju ung. Jag är verkligen imponerade av alla unga föräldrar, jag förstår inte att dom kan vara så stålsäkra på att det är nu vi vill ha barn. Jag hoppas att jag kommer till den punkten i mitt liv någon gång, men just nu njuter jag av Albin och Lucas... Jag tror att jag nu bestämt vilken pojke jag ska ha för resten av mitt liv, det är tur att han inte läser min blogg annars skulle han nog ha kissat på sig. Men nu sitter jag här, vuxen. Tjugotre år, en nyligen sambo i en bostadsrätt till och med, en katt har vi och vi handlar maten tillsammans. Fan vad jag är vuxen, det låter kanske lite pessimistiskt men jag är glad.
Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med min så långa text, men det är nog att jag är rädd och glad på samma gång. Speciellt nu när vi kommer att få leva på distans, Pete har nämligen kommit in på brandmannautbildningen och ska flytta till Kramfors. Men allt ordnar sig nog.
Åter till allvaret, Jag sitter nu i skolan och letar artiklar, jag och Sandra ska skriva en rapport om förlossningsdepressioner. Jag har börjat läsa Brooke Shields bok När regnet faller. Det är kansske därför min ångest om att skaffa barn träder fram. Den handlar om hennes liv efter förlossningen när hon inte vill ha hennes barn. Det skrämmer mig.
Till helgen ska jag och Sandra ha parmiddag med våra juveler (ehm, jag vet att pojkar brukar kalla sina fula kalkonhalsar för detta men ändå). Vi ska dricka vin och spela någon form av spel, hur vuxet är inte det? Jag klättrar på vuxenlistan. Igår var det även en tjej i min klass som frågade om jag hade barn, dom hade nämligen trott det, jag måste vara himla vuxen, eller så trodde dom att min lilla putmage var resultatet av en förlossning. Jag tror på det första alternativet. Efter vinet blir det nog en lugn helg, det finns en massa klappar som ska slås in och lite julrim som ska göras.
Puss!
SurCicci.
Vi har just kommit hem från Åre. det var superkul det är skönt att få komma iväg lite grann, speciellt när man får bo gratis, annars hade jag aldrig haft råd. Vi kom fram kl tio på lördagen, Peters bror gjorde en praktvurpa en minut efter han fått på sig skidorna. :) Det var svinkallt och jättemycket folk i backen, vilket gör mig nervös, jag är så himla rädd att det ska komma någon och köra på mig, men efter två öl och någon jäger var allt bra igen. Jag tror jag har något fel i min fot efter min operation, nervtrådarna kan inte ha vuxit ihop för när jag väl blir kall om vänster fot går det stötar genom fötterna, en gång var jag nära på att svimma, det gör så jäkla ont. Men nu är jag hemma och kan äntligen mysa med min superkatt igen.
Imrgon börjar jag en helt ny kurs utan tenta. :)
One day untill judgement day.
Jag vet att jag har blivit en urtråkig bloggare på senaste tiden men det är bara för att hela mitt liv handlar om att plugga. Men allt detta ska bli bättre i nästa termin, då ska jag få er att skratta igen.
Puss
Aloha.
Det har varit en lugn och skön helg. I fredags satt jag och the flicks hos mig för lite idol, det blev dock lite vin och tidig sängläggning så på lördag längtade man att få kliva upp. Vi har nämligen en liten tradition på helgerna. Det ska alltid vara en jättegod frukost med ägg, gurka, tomater, olika skinkor, ost, juice och oboy och allt detta tillsammans med Miami inc. Det är supermysigt. På lördagkväll åkte vi hem till the hood, alltså Baståsen för supergod mat och vallning av skidor. Igår hade jag dock en liten dålig dag, jag Pete och hans bror skulle iväg och åka längd på söndra berget, jag är absolut skitdålig det var dock fem år sedan jag stog på ett par skidor. Det hela slutade med att jag halvgick med skidorna på tills jag kom fram till värmestugan och där satt jag och surade tills pojkarna kom tillbaks. Jag tycker inte riktigt om att göra saker jag inte är bra på...
Denna vecka består av asmycket plugg, för på fredag har vi sista tentan tills det nya året börjar, det känns så himla bra. Sen på fredagkväll sticker jag, Pete och han bror till Åre för riktig skidåkning.
Nu ska jag plugga en snutt med Mickis.
