.

NEEEEEEJ. Inte en till svacka, jag har precis kommit över min förra. Då handlade det mest om bristen av sol, kan jag tro. Men nu handlar det om lessheten till omgivningen, jag orkar inte vara trevlig längre och jag orkar inte hålla käften. Varför är det inte så att man inte kan säga vad man tycker i alla sammanhang? Nej just därför att då skulle man inte få några "kompisar" kvar.

Det som är roligt i mitt liv nu är att jag är på prakitk, avd 15 på sjukhuset och att vi ska börja renovera, har köpt nytt golv och nya tapeter så nu sover vi i vardagsrummet, det är så himla mysigt. Att sova på golvet är mysigt. Inatt vaknade jag av ett slaskigt smackande, det visade sig vara Nino som tvättade Werner mellan våra huvuden, lite riskabelt men sött att de kommer överens ibland.

Jag vet inte, men ibland tycker jag att det är jätteroligt med en blogg men ibland inte. När jag gjort något coolt som att åka till Ramundbeget tycker jag att det är roligt att skriva, eftersom det är lite skrytfaktor i det hela men nu.. nu praktiserar jag på sjukhuset och det är iofs roligt men det är inte så att jag kommer att skriva om det.

Igår var vi på 30-årsfest. Jättetrevligt med got mat och gott dricka. Men det som var speciella med detta tillfälle är att jag gick in med inställningen att inte dricka för mycket, jag blir lätt nervös när jag träffar nya människor och då sliter sig inte vinglaset ur handen. Men igår gick det bra, jag hade en liten topp när jag fick på gt:s men annars gick det lugnt till. Imorse låg jag och väntade på att det skulle osa framför ögonen så där det gör när man är riktigt bakfull, men det kom aldrig. Och idag mår jag bra, helt otroligt bra. Ibland kan även jag vara duktig.

Ikväll ska jag på min första match med flickorna vi tränar, måste bara se till att lära mig alla namnen.

Jag tittar på Rachel Ray och får ett fantastiskt sug efter avocado, det är bland det smaskigaste som finns. Tyvärr så är jag skitdålig på att välja ut de som är mogna och tar då alltid för hårda och glömmer bort då bort att jag har avocado, så de hårda blir alltid också förstörda. Detta var dagens i-landsproblem.

Idag ska jag studer med Sandra, ska även försöka satsa på att städa och duscha. Fy så tråkig jag blivit i mitt vanliga lilla liv. Idag håller jag extra tummar för Pete!



Nyår med en busunge.



Mitt rätt så snöiga hus i Baståsen.

Pju. Det blev ingen springning, gick två varv istället. För ni förstår väl hur jobbigt det är att springa i snö och jobbigt ska det väl inte vara att springa?

Jag har inte många bilder från helgens bravader men de få jag har tänkte jag visa.



Sandra i bilen på väg dit.



Kalix & Karin i sittliften, viktigt!



Gänget.



Sandra som varit ut och åkt längd.



LOVERS



Det luktar jäger.



En galen Alex med mintu.

Varför kommer det en verklighet föööör! Det är så tråkigt, i helgen var det roligt, nu är det skriva matlista, träna, tvätta och städa. Jag blir så leds, sååå leds. Gud vad jag skulje vilja säsongsjobba igen, fast typ i Åre, Sälen eller något annat hippt ställe, men nej. Nu ska man växa upp och det är tråkigt. Idag hade jag tänkt springa lite med Sandra och Pete.. Det är inte roligt med sådant som måste göras ibland.

Nu ska jag sitta och kika på en till fjällresa, helst varje helg.



Eftermiddagsfika på 1891.

Igår innan jag skulle gå och lägga mig tänkte jag länge på vad jag skulle skriva idag. Och så tänkte jag att det ibland låter som jag är världsbäst och öser skit på andra och deras problem. Så min supersmarta idé var att jag ska skriva en lång lista av alla de saker som gott på tok i mitt liv och varje gång jag skriver ett sånt här inlägg som jag kommer att göra nu ska jag bifoga min lilla lista.

Ibland undrar jag varför en del människor förlovar sig, gifter sig eller skaffa barn. Är det för att rädda sitt förhållande eller är det för att man har för lite action i vardagen? Jag tycker att det är bra när människor skiljer sig för att de mår dåligt, men ibland så känns det att som att äsch, allt går åt helvete så vi tar och skaffar barn och ser om det löser sig. Varför inte bara göra slut?

Det här kommer kanske bita mig i röven, när jag sitter här tio år senare och skriver samma gamla blogg med fem ungar och tre misslyckade äktenskap bakom mig. Men det jag vill att ni ska komma ihåg är att jag en gång i tiden var en riktigt klok ung flicka.

Nu ska ni få se några av mina favoriter när jag är hemma i trakterna och hälsar på. Getter, det är nåt att lita på det.



Jag önskar att jag lärt mig alla namn, men det är inte så att man kan kalla på dom direkt.



Johan är farbror till dessa underbarheter.



Andreas & Paulin matar med knäckebröd. Fasktiskt så kan både get-Emil och get-Grabbas kan faktiskt göra en liten piruett för att få mat. Det är kvalle på getterna i Hälsingland.

Nej, nu ska jag längta efter morgondagen, först tenta sedan Ramunberget.