What you see is not what you get.

Jag såg på Trinny & Susanna imorse, dom har alltid pratat om ridbyxelår och jag har aldrig förstått vad det betyder, men idag visade dom en tjej som så precis ut som mig från höft och ner, hon hade såna lår. Så nu har jag ridbyxelår, jag vet inte vad jag ska tycka om detta, jag gillar det faktiskt lite grann för nu vet jag hur jag ser ut. Jag har ju försökt att göra om min fett till muskler, men det är väldigt svårt att göra när jag inte vet vad jag ska ändra på (ja det kanske låter malligt, men det är svårt att titta på sig själv objektivt). Jag ser fram emot detta lilla projekt. Eller är det så att ribbyxelår inte kan göras något åt? Nej det tror jag inte. usch jag är inte bra på sånt här. Jag har aldrig tränat för att forma min kropp förut, bara för att bli starkare så det blir lättare att sporta.

Nu är katterna på krigsstigen, jag tror att Werners nyfikenhet på Nino har gått över till "fan ska hon bo här", och försöker därför att jaga och klösa henne hela tiden. Detta ska också ändras eftersom vi nu köpt Feliway, ett hormon som sprutar ut i rummet, det ska lugna dom. Jag återkommer med resultat.



Han borde sitta bakom galler ett tag.

Ny dag nya möjligheter, tänk så bra jag mådde imorse när jag vaknade. Jag kände mig bara förkyld så det är jättebra, förhoppningsvis hinner jag bli frisk tills imorgon för då är det lagfest. Förra lagfesten var jag sjuk så nu jäklar.

Nu är Peter på väg hem och det känns toppen, inte bara för att jag har saknat honom utan också på grund av att han var sist att använda nagellipparen och nu är den försvunnen, mina naglar ser ut att passa på en porrskådis så detta måste ändras. Plus att det är svårt att knappa på tangentbordet när naglarna är för långa.

I helgen är det störtmys som gäller och på söndag ska vi gå på NEW MOON, jag längtar som en liten tonårsflicka.

 

Jag har kommit fram till att det är ganska roligt att skriva rapport ibland. Jag blir glad när jag hittar en massa saker från olika böcker som verkar passa ihop perfekt. Ibland är jag duktigt och tänk att jag kan sitta på kvällningen och skriva, vanligtvis är mitt huvud som en stor konsitg boll på kvällen. Tänk vad ett huvud full med snor kan göra! Stolt Cicci.

Idag har jag haft fullt upp med min katter. Dom har varit vakna hela dagen så jag känner att natten kommer att vara lugn. Förresten så har jag gjort fisk i ugnen idag helt utan recept, stoltare än stoltast och så jävla hemmafruig och jävligt stolt över det. jag gjorde dock ett litet misstag, vattnet som jag kokade buljongen i hann inte koka ihop med matlagningsgrädden, så under locket av matlagningsgrädden låg vattnet. Äsch.

Ååh, jag sliter mitt hår! Jag trodde verkligen att jag skulle hinna att bli frisk, men se så jag ser ut! Tussen i näsan är på grund av en klassisk täppning. Det som är mest pissigt med det här är att jag vekligen skulle vilja träna, förra träningen gick faktiskt bättre än väntat, men det får väl vänta en veckjävel till då.



Annars så lever jag som en ensamstående tvåbarnsmamma nuförtiden... Jag kikade just på nyhetsmorgon och där sa de precis "djur är någonting som värmer i höstmörkret", jag kan inte annat än att inte hålla med. Min energi läggs åt att katterna ska tycka om varandra. Vid 05-06 på morgonen börjar det, Nino kikar på mig med sina stora kattögon, hon hoppar upp och slickar på mig tills jag vaknar. Vid 08 kliver jag upp för att ta ge dom mat för att sedan tömma kattlådan. Sen ägnar jag förmiddagen åt att hålla dom vakna. Vid 10 gå dom och lägger sig, då dom får sova till kl 14, då är det dags att kliva upp, för om dom sover längre härjar dom hela natten så jag inte får en liten blund. Kvällen går åt till att kasta bollar, bygga kojor och slänga råttor.



Här ser vi Nino och hennes koja, tyvärr så är hon inte så energisk att hon hoppar runt och tyvärr uppfattar Werner att hon vill busa när hon gömmer sig, vilket bara gör att det blir värre.



Här ser vi Werners kamp till att få ut godis som jag stoppat i flaskan.

Om det finns någon där ute som har bra ideér hur man kan stimulera katter eller hur man får katter att tycka om varandra, så får ni göra höra av er!

Tänka sig att boven i mitt tröttdrama var soppan. Jag bestämde mig idag för att inte äta soppa och slängde på lite potatisbullar & bacon, soppa är inte bra varje dag. Nu känner jag mig som ny.


Tummen ner.

                                                                             



Tummen upp!

Sådäja, då har man sett The notebook för andra gången på två dagar, det bästa är att den aldrig blir dålig. Den får mig bara att vilja åka till den allra södraste södern USA. Visserligen kommer det inte att se ut som det gör i filmen men det gör inget. Peter nu vet du vad jag önskar mig i julklapp. Och nej jag är inte high maintenance.

Nu är jag less på soppor och hårdbröd. Till lunch åt jag resten av köttsoppan från lunchen igår och till middag ska jag äta gulashsoppan från middagen idag. Snälla kom och ge mig föda någon! Jag skulle vilja ha ork att ställa mig och laga mat, men jag hittar den inte. Nu har jag suttit i den här lägenheten i två dagar, det är kanske därför jag inte hittar den. Men imorgon ska det bli en ändring, då hade jag tänkt knata iväg till skolan. Jag kanske till och med ska gå ut och gå ikväll? Nej, nu överdriver jag.





Jag vill ha massor med såna här, dom glänser ju så fint!

Igårkväll när jag låg i sängen tänkte jag på sist jag var sjuk, i juni. Då Peter och jag låg som två sälar i soffan och jag började gråta när jag behövde gå på toaletten för att det var så fysiskt ansträngande (alltså promenaden dit, inte nr.2). Anledningen till att jag började tänka på detta var för att jag kände att någonting inte stämde med min kropp. Imorse när jag vaknade kände jag mig fruktansvärt bakfull. Halsen mådde inte bra och pannan var varm. Så jag försökte ligga kvar och sova så länge som möjligt. Detta var dock en omöjlig uppgift på grund av en Nino som sitter nedanför min säng hela natten, varje gång jag vaknar skriker hon till hoppar upp bredvid mitt ansikte och börjar slicka. Hrfmr!

Idag ska jag plugga som en liten idiot, efter jag vilat igen mig med lite kärleksfilmer, jo jag har blivit en softis.



Busjävlar.

Jag bara älskar att kika på the ghost whisperer. Det är så mystiskt program, jag vet att jag har skrivit det förut men det är bara så bra. Nu till den stora frågan, finns det här på riktigt? Jag tänker ganska mycket på vad som händer efter döden och det kan ju bara inte vara så att vi bara försvinner? Eller är hela grejen med att vara levande att föröka sig, det är typ det enda jag kommer på som är givande för tillfället. Man hör ju historier om människor som kan känna andra inte levande personer, men...?

Jag har bara varit med om en skitäcklig sak, som jag tror jag nämnt i min förra blogg. Men jag tänker skriva om det igen för säkerhetsskull. Det var när jag bodde i Dalarna, no shit? (det är nämligen där jag hört alla historier) i alla fall så skulle jag och min dåvarande pojkvän sova, då vi hör en nyckel som trycks in i låset och man kunde inte kliva på våran bro (alltså veranda) utan att det skramlade som sjutton i lägenheten, vilket det inte gjorde. Jag höll på att skita på mig och mannen ifråga vågade inte kliva upp föränn tio minuter senare, så vi såg inget. Dagen efter frågade jag min grannar och alla tokar om de hade busat, men så var inte fallet. Visst det kan vara så att dom ljög men detta var verkligen skitäckligt.

Vad jag menar med det här är att jag väldigt gärna höra mystiska saker ni varit med om. Jag vet ju förstås att det aldrig är någon som kommenterar men det skulle vara roligt.