.

Jag har läst igenom mina gamla inlägg och förvånats över hur glad jag verkade vara. Visst, då var jag verkligen nykär och vad jag kommer ihåg så var jag nykär väldigt länge. Men varför försvinner den känslan? Att ha sex de första gångerna är som en utommänslig upplevelse, man flyger verkligen på moln, att hålla varandra i handen när man går på stan känns som att man är tre meter längre än alla andra. Den kärlek som nykärlek förvandlas till är inte dålig, tänk om alla skulle vara nykära förevigt, fy fan vad äckligt. Människor som inte kan sluta flina och håglas med tungor på stan, gud vad glad jag är att det inte är så.

Nu låter det som att vi har det skitdåligt, det är jag medveten om, men så är inte fallet. Jag har bara svårt att förstå varför känslorna som man har i början ändrar form. Det ändras till vänskap, tillit och gemensamhet, egentligen så slår dessa ord skiten ur att vara nykär. Men ändå.

Jag lyssnar till låten rise against - hero of war. Då kanske man blir så här eftertänksam, prova ni också.