.

Nu har jag varit en nyans blondare i en timme, och med en nyans menar jag inte alls mycket blondare men inte alls så mycket. Marlene, som är min blonderare sa att det blev mesblont, vilket jag skulle vilja översätta till nybörjarblont. I alla fall så hoppades jag att jag skulle få den nystart i livet som jag behövde, beeing blond is more fun(?), sägs det i alla fall, jag märkte då ingenting på min femminuterspromenad hem, men så är jag inte så tålmodig heller. Det känns alltid som jag går till mina vänner på gatan nedanför när jag behöver något, som till exempel idag, jag behövde färga håret och flickan i fråga är väldigt bra på att färga hår så därför blev det så. Eller när jag behöver en push för att laga mat då blir det grillning. Jag är väldigt tacksam för mina vänner på gatan nedanför. Någon gång ska jag överraska paret med en klotgrill och en flaska vin, det kan nog göra gott, då ligger jag på lite plus igen.

Idag har jag legat hemma och varit sjuk. Det har jag skrivit förut men nu kommer även en liten historia bakom mitt insjuknande. Jag addade min favoritgranne Vickan på msn, och hon svarade med rekordfart, hon var också sjuk, vi hyrde saw III och saw IV, hon lagade mat och pratade lite skit, det är en myssjukdag med plus. Vi tyckte helt enkelt synd om varandra. Imorgon får jag dock vara sjuk själv, tur att mamma har semester den här veckan, det är alltid trevligt att ringa mamma, man hör verkligen att hon ändrar tonläge så fort man säger att man känner sig lite nere. Så ska jag också bli.

Det känns ytterst roligt att jag skriver nu, alldeles själv i min ensamhet eftersom ingen annan vet att jag finns här. Jag känner mig friare och kan flumma på i min takt utan att någon annan ska rynka på näsan av mina rader.


Nej nu ska jag ta och sova bort den här förbannade förkylningen.