Sthlm.
Jugge, Pete och Wallin. Som ni ser är inte mina bloggarkunskaper fulländade men nu fick ni en liten sneakpeak.
Äntligen snö!
Idag har jag ont i kroppen, mest i ryggen och i armarna. Igår köpte jag nämligen tio kilo kattsand och mat som jag gick hem med i uppförsbacke, det var inte alls roligt.. Peter sa att jag behövde träna... den jäveln.
Nu ska jag fortsätta med mitt pluggande!
Ut ur surträsket.
Nu var jag tillbaka igen lite gladare och lite bätte om jag får säga det själv. Det känns faktiskt riktigt bra att få göra omtenta då kan jag ju mycket bättre än alla andra som inte behöver göra det, nej nu blev det lite ironi.
Igår provade jag och min man på Yoga. Jag har faktiskt gjort det förut men instruktören som vi då hade andades så genant, det har fläckat mitt yogautövande. Men nu provade vi i alla fall på samma matta och jag måste erkänna att jag var otroligt mycket vigare än min man, en del övningar kunde jag inte hålla koncentrationen på grund av ett hysteriskt roligt skratt bredvid. Men det ska göras om idag så fort maten har hunnit ner i magen.
Josse & Jag
Jag satt och pluggade hos min kära vän Josefin igår. Väl inne i våra seriösaste konversationer gjorde våra trötta hjärnor sig påminda.
Jag: (i en seriös förklaring om hur blodet går igenom kroppen) .... ja alltså blodet går genom höger förmark till höger kammare för att renas i lungorna sen går det in i vänster förmak och in i vänster kammare och sen rakt ner i jorden.
Josse: (om hjärtats retledningssystem) ... det fungerar helt enkelt som hjärtats Peace maker. (det skulle vara pacemaker).
Jag: Är det kemisk klenik imorgon? (det skulle vara klinisk kemi).
Ibland är det väldigt roligt att plugga och ikväll vankas Grey´s!
Jag känner mig som en ändtarm.
För övrigt så har vi skitmycket plugg nu. Jag tror att alla vi i klassen är dränkta av ångest och olika jävla celler huller om buller, jag har verkligen inte tid för något annat i mitt liv. Idag har jag tex inte ens matat katten. En själviskt idiot är vad man blir i pluggsammanhang. Så alla ni som tror att jag bara är dryg och inte hör av mig, gör inte det för det enda jag gör är att plugga. I fredags satt vi flickor och drack vin, efter dom gått och en vinflaska senare satte jag mig och pluggade i en timme. Min första tanke när jag läste igenom texten på morgonen var: Gör om gör rätt, man vaknar med plugg man somnar med plugg.
Jag känner dock att vi är ett skitbra gäng och jag hoppas verkligen att jag tar mig igenom den här skiten.
Inget.
Snartsnartsnart ska vi ner på Disturbed och det välkomnas gärna.
Lustfullt.
Det är väldigt många som ska få barn nu för tiden, jag kan ibland bli lite rädd, när jag hör deras namn och tänker på deras borttappade liv som dom nu bestämde att förgylla med ett barn. Fast vad vet jag, dom kanske känner sig helt redo som för mig låter helt obegripligt, jag hade inte tänkt skaffa några barn på minst tio år om några alls. Jag tror ialla fall att Pete är bra att avla på, det känns bra för framtiden.
Vissa människor i ens liv suger verkligen energi, man försöker att tappa bort dom på vägen men de kommer alltid andra, det är inte kul och man blir trött och matt. Usch, det känns som att jag är på dåligt humör även fast jag inte har någon riktig anledning att vara det, eller jo förvisso så gör sig denna jävla pms sig påmind. Just det ja. Om någon dag är jag på lika bra humör igen.
Nu ska jag plugga bones och tenBerg, snart kommer ett mail om diverse frågor ska du se. ;)
In genom ett öra ut i det andra.
Nasus, so .... Ja, det är några av de sjuhelvetiskt många ord man fått lära sig på latinska idag. I fyra timmar satt vi på en föreläsning. Så jäkla jobbigt. Vi började en ny kurs idag, Anatomi och fysiologi, det låter hur trevligt som helst men när man väl sitter och lyssnar på en labbråtta under VÄLDIGT LÅNGA timmar så blir det hela inte så roligt längre. Hur denna tenta kommer att gå har jag ingen aning om.
But why?
Jaha, jag ska väl som alla andra dagar redogöra min dag, som var så förbannat speciell så att alla måste läsa om den. Vi var på sjukhuset och fick mata varandra med ögonbindlar (det skulle man ju kunna skriva något skitroligt om men NEJ). Jag träffade Louise idag, hon var på kurs med sitt jobb. Sitt välbetalda jobb, fan för mig. Jag kommer att tvingas bo i en världelös hyreslägenhet så länge jag lever. Att träffa henne var i alla fall svinroligt, vi skvallarade som aldrig förr och sen letade vi en potatispress till mig. Ser ni, en potatispress, vem fan köper en potatispress innan man fyllt trettio? Fanfanfan, jag kan se mig själv ligga lite lönnfet rökandes i en soffa med tre ungar som springer omkring och skriker, ett dåligt jobb har jag också och tänderna är gula. Äsch, all denna hyseteri om en potatispress jag inte ens köpte.
Nej nu ska jag gå iväg och gaffla min potatis istället.
Höstens första -dag
På fredag har vi som skrivet den första tentan, det känns lite pirrigt måste jag erkänna. Så nu sitter jag i storplugg hela dagarna. Livet blev dock lite ljusare när jag idag gick och hämtade mina glasögon, bokstäverna blir bara svartare och raderna håller sig för sig själv. Jag tror även att den här fula kisningen försvinner inom kort.
Back to reality.
Dag 2.
Igår blev det fest, riktigt mycket fest. Vet inte om jag druckit så många shots på en kväll förut, men jag har överlevt. Men jag har i alla fall lite skvaller, igår var det en kändis på den lokala puben här i Gällivare, Jonas från frusna män söker kärlek. Skapligt coolt va?! Vi pratade i alla fall lite och jag fick lite information om om serien, han var dock lite konstig, men det gör inget, jag fick prata med en kändis!!
Det har varit en väldigt lugn dag idag, jag har knappt rullat ur soffan.
Nej, på fredag har jag tenta.
Ljuvliga Gällivare.
Efter elva timmar så är jag nu äntligen framme i norr. Det tog mig tretton timmar att komma till USA/Atlanta... Jag har några saker att skriva, för det första så tycker jag att man bör tvätta håret åtminstone en vecka innan avfärd, det kan nämligen lukta för den stackare som sitter bakom. För det andra så tycker jag vekligen att man på ett nattåg ska upprepa det man säger som lokförare två gånger, jag vaknade vid klockan sex av att han sa att dom skulle koppla bort en del vagnar som skulle åt ett annat håll. Det skapade panik i mitt huvud och i andras när jag irrade runt för att leta efter någon som visste. Men, jag är framme.
Ikväll ska vi ut och titta på Josses kompis Kjell-Ove som ska vara med på en modevisning på en lokal bup. Haha. Men det kommer nog att bli skitroligt.
Nu ska jag göra sånt som man bara måste efter elva timmar på ett tåg gå på toaletten, borsta tänderna och duscha.
Förresten så ska jag bli en brillorm.
Puss!
Aloha.
Allt har varit lugnt det senaste dagarna, jag har dock bara varit skitstressad över mina två seminarium.... som jag fick reda på i måndags att de inte var obligatoriska dvs att man inte betygsattes. Grymt jobbigt. Jag hade nämligen tackat nej till en fest I Härnösand. Men det var dock ganska skönt att ta det lugnt en helg.
Den här helgen ska jag iaf åka till Gällivare för att träffa my friend Josse. Det ska bli kulkul.
I am the wilderness locked in a cage.
Idag har jag, Jossan och Sandra varit ute på Birsta, vi har sökt med ljus och lykta efter en bra och lång tröja utan framgång, jag hittade en med renar på som verkligen var supersöt men jag måste verkligen tänka på mitt rykte nu när jag börjar skolan, man vill ju fortfarande vara med i den så kallade hippa gruppen. Jag hittade en kjol, som jag senare fick väldigt fina kommentarer om från en anställd på Åhlens, vilket nu gjorde så att jag alltid ska gå in på Åhlens.
Efter jag väntat på Pete och hans nya fina frisyr gick vi och käkade på O´learys, himla käckt. Vi beställde en varsin stor öl, åt god mat och snackade skit. Väldigt mycket skit, eller egentligen var det sofistikerade samtalsämnen, sånt som man vanligtvis pratar om, så som orättvisor vs rättvisor och så klart så tycker jag alltid att jag har rätt medan Peter tycker detsamma. Men som skrivet, det var god öl. Nu tänkte jag slänga mig på soffan med ett glas vin under tiden Pete är på fika.
Och imorgon, då är det minsann bankett.
You label me I label you.
Idag har jag varit på skolan och varit duktig, hela fem timmar har jag läst om sjuksköterskehistoria. Förr i tiden tyckte nämligen högt uppsatta män att sjuksköterskor inte skulle få någon lön, det vi gjorde var av godhet och för gud så klart, lönen fick vi i himlen. Himla ekonomiskt måste det ha varit att varit gubbe i slutet av 1800-talet.
Jag har ett litet dagstips idag, jag gjorde nämligen illa mig på fingret i helgen och tvingas bära plåster så att inte flärpen ska rivas av. Det enda som jag hittade i Peters lägenhet var skalmanplåster och det fungerar skitbra, mycket bättre än vanliga plåster, så jag ska fortsätta vara supercool med Bamseplåster.
Nu ska jag gå och koka potatis.
I went to Hell and back.
Min klättring gick jättebra, jag ledde faktiskt två leder och småramlade, Peters klättring gick hur mycket bättre som helst. Jag har inte hört en man glädjetjuta så högt ever. En otrevlig sak som inträffade var i alla fall att vi väcktes halv fyra på natten av ett norskt par som storbråkade, jag har aldrig hört något värre, vi trodde för en sekund att dom höll på att ta livet av varandra, efter det hade vi båda svårt att somna om.
Nu har vi även bokad biljetter till Disturbed på min födelsedag. Ska bli hur kul som helst!
En vecka i skolan är avklarad och jag har hittat tre kompisar, det ni. Det är svårt att ragga kompisar, för det visar sig inte förrens efter ett tag var det är för typer, men det har vi som tur var redan rett ut, det ser lite vitt vin på en onsdagskväll till. Det har hunnit vara en föreläsning och den gick igenom hur sympatiska vi sjuksköterskor skulle vara, jag dog nästa i fyra timmar. Tentan kommer i alla fall att vara lätt om vi bara ska förklara hur empatiska och trevliga vi ska vara.
Mr cowboy.
Igår diskuterade Pete och jag om vi var konstiga. Vi träffade nämligen en man som inte alls hade plogat ända fram. Han förstog inte det sociala spelet och nu undrar jag om man själv beter sig konstigt. Pete och jag är egentligen världens skummaste människor som bara har kompisar för att de tycker synd om oss, vore det egentligen inte lite fruktansvärt? Jag vet att jag ibland kan uppträda lite konstigt, men det är mest när det handlar om att jag måste gå på toa, då kan jag bli helt maniskt, men någon liten last måste man väl få ha.
Nej nu ska jag gå och fixa mig lite inför nya kvällen.
I like.
Skepp o´hoj!
Idag har i alla fall den här jävla skiten med att sluta med allt beroendeframkallande börjat, ni vet vad jag menar. Jag är fruktasvärt lättirriterad och för första gången sen jag träffade Peter fick han ingen kram när han kom hem från jobbet, det är stort. Mest känner jag för att grina, eller varför inte stänka vatten på katten när han vägrar vara tyst. Jag vet, jag är en dålig människa.
Förresten, min syster andra barn ska heta Albin, är det inte underbart. Och hennes andra son och mitt sockergull fyller tre på fredag, hur är detta möjligt. Idag fick han en liten skada på fingret, enligt sig själv. Är det inte underbart.
Nu ska jag mysa ner mig under täcket, läsa bok och vänta på Pete.
Thanks for making me a fighter.
Jag tycker inte att jag är så dum trots allt, på grund av mitt lite konstigt förflutna, med en psykopat till pojkvän, ett helhjärtat försök att bli en svartrockare och en snabb och inte så övertygande visit i Dalarna så har jag utvecklats till något jag är ganska stolt över. Länge har jag velat och tyckt synd om mig själv för det som har hänt mig, men det är just det, det har hänt mig och jag har blivit en människa. Nu ska det vara slut på allt ältande, vad fan. Nu är det bara att skaka av sig allt som hänt förut och allt som jag gått igenom i mitt huvud SÅ många gånger.
Nu har äntligen Peter kommit hem, ärligt vet jag inte vem som är gladast, jag eller katten. Nu har Werner äntlgen någon att ligga emellan varje natt hur ouppskattad han än är när han ligger där så trilskas han alltid och stannar kvar.
Idag har Vickan och jag gjort kollage, på vad vi vill ha i framtiden och nej, det låter inte som en Martha Stewart grej. Det är mycket hälsosamt, titta på Oprah bara.
Nu ska jag sova, ni fick lite ärligt av mig idag, snällt va?
Då var det dags.
Gårdagen spenderades med att gå baklänges ner för alla tappor som jag stötte på. Jag har hemskt med practisework, men det var väl värt det dock. Det var jag, Ida och en kompis till Stefan som var det röda laget, det gröna laget bestod av Lina, Kristina och stefan. Och ja, jag kom sist i första omgången, vilket aldrig hänt förut. I andra omgången märkte jag att det satt tejp över mina känslogrejer på bössan vilket försvårade mitt skytte, tejpen var inte bra alls. Men i andra omgången höll jag svinhårt så mina fingrar värkte och ja, det hjälpte, jag kom trea. Det där måste göras om, en perfekt avslutningskväll för Lina.
Igår fick jag sitta och hålla i den lilla i över två timmar, stackarn hade ont i magen, men så fruktansvärt vackra sådana varelser kan vara och alla luktar lika gott. Iofs är det jäkligt äckligt när man tänker på varför dom luktar så gott, men ändå.
Idag är det en stor dag som jag väntat på i två veckor, Pete kommer hem! Jag är fruktansvärt nervös och fjärilarna i magen vägrar vara stilla. Jag och Werneer. Bror och min katt Misse. Ida & Tonys Alvin. Pete och Werneer.
