.

Efter två dagars spöpiss har äntligen solen tittat fram och jag gick och blev fasligt kreativ. När jag skulle gå ner på fixarmässa nyss så gick jag bakom en man som hade en skinnjacka modell 1897, ett par tajta cowboybyxor och en envis sko som vägrade sluta gneka. Min slutsats blev att han hade väldiga problem med livet, varje gång han skulle ändra riktning skakade han nämligen höger fot.

Igår diskuterade Pete och jag om vi var konstiga. Vi träffade nämligen en man som inte alls hade plogat ända fram. Han förstog inte det sociala spelet och nu undrar jag om man själv beter sig konstigt. Pete och jag är egentligen världens skummaste människor som bara har kompisar för att de tycker synd om oss, vore det egentligen inte lite fruktansvärt? Jag vet att jag ibland kan uppträda lite konstigt, men det är mest när det handlar om att jag måste gå på toa, då kan jag bli helt maniskt, men någon liten last måste man väl få ha.

Nej nu ska jag gå och fixa mig lite inför nya kvällen.