Sweet dream or a beautiful nightmare.
Nej, nu blir det plugg.
En fråga?
Får man verkligen när man nästan är tjugofyra år hata en grönsak? Jag kan faktiskt pilla i mig det mesta och försöker lära mig tycka om något jag inte tycker om. But, I have met my match! Ärtor, gröna, äckliga illaluktande ärtor.
Det vi lärt oss av detta är att jag inte
är en riktig princessa.
Ps: Jag provar alltid en!!
Pellen.
Jag har i alla fall världens bästa sovkamrat, han heter Werner och är väldigt hårig. Igår natt vaknade jag av att jag låg på hans långa arm, jag blev ju självklart livrädd att jag hade stoppad hans blod i armen och flög upp, men han låg och sussade så sött. Det är kärlek, jag önskar att den katten bara var fyra år istället för nio, tänk snart är hans lilla liv slut. Jag vill även tillägna den här blogginlägget till Pelle, en av två katter som bor hos mamma och pappa, de tog bort honom igår, sjutton år. Han var faktiskt helt otrolig en gång kissade han på mig, vilket han aldrig gjort annars vill jag tillägga, det visade sig att han hade blod i urinen. Det ska jag fan komma ihåg att göra på Peter när jag har blivit dement.
Nej vad tror ni, ska man kanske gå och göra någon form av nytta?
Rädsla.
Idag gjorde jag mitt sista besök på länge hos Matilda, min tandläkare. För tre veckor sedan opererade jag nämligen ut min visdomstand, min allra sista. Att ta bort tandköttet tog kanske en halvtimme, men att sedan försöka dra ut tanden krävdes det tre tandläkare för och en och en halv timme. Jag har i alla fall gått på alvedon och ipren och har mycket ont, än! Det tokiga är att det är ju ett stort jäkla hål och där samlas det mat, hål + mat = inflammation, så det rinner ett massa smaskigt slaffs i min mun hela dagarna. Min sambo har vägrat grovhångla med mig under denna tid, vilket jag absolut inte förstår. Idag spolade dom ut en massa rester så nu känns det bra igen. Mitt i den här tråkigheten tänkte jag visa en bild, på dom som betyder allra mest.
Lucas Albin
Idag har vi haft skola, med en av världens långsammaste lärare. Hon är jättetrevlig, men räcker det verkligen hela vägen ut? Hon behandlar oss som barn, det är nästan så att man skulle vilja räcka upp handen för att gå på toaletten. Som ni vet så är ju jag gräsänkling nu, och med det menas att helvetet börjar. Igår vågade jag knappt gå och kissa, jag är så mörkrädd. Jag satt även i timtal och var godissugen men vågade inte gå ner på statiol, vilket iofs var ganska bra. För istället poppade jag popcorn och saltade sönder dom så dom absolut inte var ätabara. Touche till godiset ännu en gång. Idag kommer faktiskt min älskade hem, det är bra.
Nu ska jag återgå till mitt pluggande.
Uppdatering II.
Ett av mina favoritprogram är projekt runway, trots att jag sett avsnitten minst två gånger förut. Fan vad jag skulle vilja sy, mest att kunna sy. Min senaste kreation var en present till Peter, i form av en mantel. Det ska tilläggas att han hade manteln på sig när han gick upp för Helags, tufft va? Den var dock inte så assvår att sy men jag blev fortfarande irriterad.
Kvällen ska spenderas med plugg. Vi har jättejättemycket den här kursen, men ändå så måste man väl få boka bort på O´learys för att se Sverige - Malta...? Det tycker i alla fall jag. Så det blev även så, ett bort för sexton lite snabbt.
Jag har varit ganska nere i två veckor. Inte för att jag riktigt har någonting att vara nere för men jag antar att det blir så ibland. Det känns mycket fel att när man intagit alkohol är då man skrattar som mest. Det kanske jag ska ta och ändra på, efter Sverigematchen då förstås. :)
Här var jag i alla fall glad. Sandras och min kräftfest på våran balkong, inte så illa va?
Efter denna bild spillde jag ut två öl och två jäger,
på just O´learys.
Farligt farligt, men härligt härligt..
.. och med detta menar jag att jag denna helg för första gången på två år använde klackisar på fest. Jag ramlade inte, men detta resulterade också i att jag mestadels satt ner på en stol. Några i klassen hade fest sen blev det kårhuset och där blev det en snackstallrik sen blev det hemgång. Jag kände att jag ville vara något så när ordentlig på söndagen eftersom Pete skulle flytta då. Nu är det måndag och nu har han flyttat. Det känns väldigt trist, men som den hemmafru man är ska det bli skönt att göra fint hemma igen. Jag får alltid städmani när Pete är borta och det är faktiskt riktigt roligt.
Anledningen att jag ska börja blogga igen är för att jag har köpt en alldeles fin dator, en dator där jag kan ha mina bilder på och allt mitt skit. Skärmen är alleles bred dvs wide screen, jag är så nöjd. Dock är jag inte nöjd med min blogg och jag önskar att jag skulle få hjälp med den, lite personligare. Jag ska allt ringa Louise lite senare.
Nu har jag börjat i termin 3. Det känns coolt, men jag kan inte beskriva hur många gånger jag tvekat, tänk om man är urusel på att vara sjuksköterska om man blandar fel medicin och inte späder mm. Det kan ju leda till katastrof, vilket jag inte önskar. Jag förstår inte att alla är så säkra på sin sak.
Detta är jag och min boytoy i Storsjö,
ingen fisk men mycket kärlek.
Mys
Jag såg lite gräs!
Jag har börjat min praktik, det är kulkulkul. Hittils har jag tagit två venprov, faxat en massa, hållt på med en pariboy, eller harry boy som jag väljer att kalla det och fikat hos en massa gamla goa gamlingar. Nu ska jag fortsätta kolla på friends.
Duktig dag.
Nu sitter jag och kikar på diagnos okänd, väldigt intressant må jag säga. Jag förstår inte varför alla insattser sätts in när man inte kan ta reda på vad det är för sjukdom hos vanliga läkare, men man kan ju hoppas att det ändras. På en föreläsning så fick vi veta att man måste följa upp en patient tills svar hittats, så har det inte varit för mig. Jag gick till läkaren för min mage, den har gjort ont så länge och jag vet att jag tjatat om det här förut men ändå. I alla fall så fick jag ta kycklingbakterieprover, laktos och annat. Två veckor efter så ringde jag om provsvaren och allt var negativt, tre månader senare fick jag samma provsvar från läkare, fast work? Men den läkaren har inte hört av sig på ett år, trots att hon tryckte på min mage då jag skrek då hon vänligt sa att så här ska det inte vara.
Snö...
Idag ska Peter jobba så då ska jag passa på att storstäda. Vi får finbesök från Umeå ikväll. Jag ska förstås också gå ut med hundra värmeljus och ställa dom runt huset så det börjar smälta.
Sooool.
Tänkte bjuda på lite bilder rån Åre, njut!
Pete och Jugge!
Ett måste.
Som sagt, ett måste.
Jag vann priset för den snyggaste mössan.
En full på afterski och en nykter. Ni kan ju få gissa vem som är vad.
Största klippet, ett snyggt band som passade alla kvällens aktiviteter.
Life on the flip side.
När jag väl kom hem från lunchen så hade Werner lämnat en trevlig överraskning till mig. jag satt på toaletten då han kommer in och börjar suspekt lukta på min tröja som ligger på golvet, med en konstig mun, när katter känner stark lukt öppnar de munnen lite så där konstigt, så jag lyfter på tröjan och där ligger en härlig smetig brun korv. Thank you.
Tjuven i dramat.
Å to the R to the E.
Nu har jag landat hemma i min soffa, Werner på en sida och Peter på den andra. Finns det något bättre än att bli omringad av två håriga killar.
Som ni förstog så har helgen bestått av en liten portion Åre, jag Pete and the brother huserade hos Petes kompis i Duvet. På lördagen hade vi strålande sol, dvs strålande sol när vi inte satte oss ner för att läska oss med en öl eller en jäger, för då försvann den. Jag är i alla fall röd om näsan, och det räknas nästan som googlesbränna. Vi var på afterski på Fjällgården och gissa vem kändisspanaren ser? JO, the one and only Petter och hans coola crew, inom kort kommer jag att lägga upp en idolbild. Vägen på skidor från afterskin till bilen påminde mig osökt om filmen Sällskapsresan, den till Aperna. Alla tjoade och skrek och åkte mycket bättre än vad dom gjorde fem öl tidigare. Fan vad jag gillar att åka till Fjälls, dock inte till Åre, det är för mycket stockhomlare som tror att de har det lilla extra, och det har det oftast också i form av pengar. De har även övermod, stackars Pete var nära att bli överkörd. Nu är det ju inte bara Stockholmare (bäst att jag skriver det så jag inte får Mickis efter mig). Men fjälls är bra och förhoppningsvis hinns det med en till resa innan säsongen är slut.
Dagen har bestått av att skriva rapport och det har även klämts in ett handledarmöte till min praktik, vilket påminner mig om att jag måste leta busstider.
Nu kom solen!
Life.
Ok, det är sant. Jag har blivit skittråkig så förlåt bloggen, det blir inte bättre än så här.
Men till helgen åker vi till Åre!
Peace.
Idag har vi varit på KTC för att träna igen, fast vi får inte träna med så många saker vilket gör mig lite irriterad, vi får sticka i en dockas arm för att ta blod och för att få ut blodet måste man pressa in nålen och så kan jag tänka mig att det inte är på riktiga människor, så ni får gärna komma hit och lägga fram armen så jag kan sticka er. Efter det har jag och syster varit på fyndlagret, jag måste börja dona om våran balkong, snarast ska jag köpa trall.
Mumsmums.
Bitterljuvt.
... fast jag vill fortfarande ha vår.
I am what I say I am.
Ibland tycker jag synd om Peter, speciellt när det handlar om mig som förstör hans vardag. Här om natten när han skulle gå och lägga sig då jag sov hade jag på mitt aggresiva vis spytt ut en soppa av svordomar, jag fick inte ens en godnattpuss. Natten som var hade jag satt mig upp och igen börjat prata i bubblor på ett argt vis då Peter vänligt hade sagt åt mig att lägga mig ner och sova, varpå jag slängt en arg blick på honom slagit på kudden och bytt den till den som låg bredvid. Han är allt go min Pete som orkar stå ut.
Dagens.
Idag när jag kom hem så släppte jag ut Werner på balkongen, han älskar att sitta där och lukta så därför har jag dragit upp ett av fönstern och ställt hans pall under så han kan sticka ut näsan. Idag när han satt där och njöt i solen jamade han som aldrig förr och såg väldigt besvärad ut, så jag gick ut och kikade och då visar det sig att det droppar smält snö på fönsterplåten så varannan sekund blir han nerstänkt. Det var lite roligt.
Idag har jag & Sandra varit på sjukhuset och tränat inför vårt praktiska prov, vi har tagit blodtryck, tagit blod och gett injektioner, fast vi var otroligt trötta så vi for ut på Birsta istället, det hjälper alltid. Nu ska jag nog gå och laga mat.
Werner och Lucas som kikar på ett rådjur.
Världens sötaste muff.