Sweet dream or a beautiful nightmare.

Nu råkar det faktiskt vara så att det var träning igår. Jag är fruktansvärt ur form, ibland förvånas jag över mitt lilla lager av överbliven hud eller som jag brukar kalla det, mitt matförråd. Det är ju iofs bra att ha nu när det är så dåliga tider. I alla fall så gick det otroligt bra, mycket bättre än förra gången. Det kan ju bero på att det inte var så många små flickor där, förra gången sprang dom omkring så huvudet snurrade. Men det var riktigt kul, nu längtar jag till seriepremiären 9e oktober, i njutånger. Askul eftersom halva mitt gamla lag spelar där.

Nej, nu blir det plugg.

En fråga?

Får man verkligen när man nästan är tjugofyra år hata en grönsak? Jag kan faktiskt pilla i mig det mesta och försöker lära mig tycka om något jag inte tycker om. But, I have met my match! Ärtor, gröna, äckliga illaluktande ärtor.




Det vi lärt oss av detta är att jag inte

är en riktig princessa.

 

Ps: Jag provar alltid en!!


Pellen.

Idag är ingen bra dag. Man ska inte klaga men jag är inte på topp. Jag undrar om människor med orättvisa runt sig hela tiden har bra dagar? Vi skulle ha haft två lektioner idag, men jag gick på en halv och nu när jag kom hem så skulle jag ha pluggat livet ur mig, har jag gjort det, NEJ! Äsch, nu ska jag inte tråka ut en med mitt liv, jag kanske ska börja prata om någon annans liv.

Jag har i alla fall världens bästa sovkamrat, han heter Werner och är väldigt hårig. Igår natt vaknade jag av att jag låg på hans långa arm, jag blev ju självklart livrädd att jag hade stoppad hans blod i armen och flög upp, men han låg och sussade så sött. Det är kärlek, jag önskar att den katten bara var fyra år istället för nio, tänk snart är hans lilla liv slut. Jag vill även tillägna den här blogginlägget till Pelle, en av två katter som bor hos mamma och pappa, de tog bort honom igår, sjutton år. Han var faktiskt helt otrolig en gång kissade han på mig, vilket han aldrig gjort annars vill jag tillägga, det visade sig att han hade blod i urinen. Det ska jag fan komma ihåg att göra på Peter när jag har blivit dement.

Nej vad tror ni, ska man kanske gå och göra någon form av nytta?

Rädsla.

Idag gjorde jag mitt sista besök på länge hos Matilda, min tandläkare. För tre veckor sedan opererade jag nämligen ut min visdomstand, min allra sista. Att ta bort tandköttet tog kanske en halvtimme, men att sedan försöka dra ut tanden krävdes det tre tandläkare för och en och en halv timme. Jag har i alla fall gått på alvedon och ipren och har mycket ont, än! Det tokiga är att det är ju ett stort jäkla hål och där samlas det mat, hål + mat = inflammation, så det rinner ett massa smaskigt slaffs i min mun hela dagarna. Min sambo har vägrat grovhångla med mig under denna tid, vilket jag absolut inte förstår. Idag spolade dom ut en massa rester så nu känns det bra igen. Mitt i den här tråkigheten tänkte jag visa en bild, på dom som betyder allra mest.

                                

           Lucas                                                                              Albin

Idag har vi haft skola, med en av världens långsammaste lärare. Hon är jättetrevlig, men räcker det verkligen hela vägen ut? Hon behandlar oss som barn, det är nästan så att man skulle vilja räcka upp handen för att gå på toaletten. Som ni vet så är ju jag gräsänkling nu, och med det menas att helvetet börjar. Igår vågade jag knappt gå och kissa, jag är så mörkrädd. Jag satt även i timtal och var godissugen men vågade inte gå ner på statiol, vilket iofs var ganska bra. För istället poppade jag popcorn och saltade sönder dom så dom absolut inte var ätabara. Touche till godiset ännu en gång. Idag kommer faktiskt min älskade hem, det är bra.

Nu ska jag återgå till mitt pluggande.


Uppdatering II.

Ett av mina favoritprogram är projekt runway, trots att jag sett avsnitten minst två gånger förut. Fan vad jag skulle vilja sy, mest att kunna sy. Min senaste kreation var en present till Peter, i form av en mantel. Det ska tilläggas att han hade manteln på sig när han gick upp för Helags, tufft va? Den var dock inte så assvår att sy men jag blev fortfarande irriterad.

Kvällen ska spenderas med plugg. Vi har jättejättemycket den här kursen, men ändå så måste man väl få boka bort på O´learys för att se Sverige - Malta...? Det tycker i alla fall jag. Så det blev även så, ett bort för sexton lite snabbt.

Jag har varit ganska nere i två veckor. Inte för att jag riktigt har någonting att vara nere för men jag antar att det blir så ibland. Det känns mycket fel att när man intagit alkohol är då man skrattar som mest. Det kanske jag ska ta och ändra på, efter Sverigematchen då förstås. :)


Här var jag i alla fall glad. Sandras och min kräftfest på våran balkong, inte så illa va?
Efter denna bild spillde jag ut två öl och två jäger,
på just O´learys.


Farligt farligt, men härligt härligt..

.. och med detta menar jag att jag denna helg för första gången på två år använde klackisar på fest. Jag ramlade inte, men detta resulterade också i att jag mestadels satt ner på en stol. Några i klassen hade fest sen blev det kårhuset och där blev det en snackstallrik sen blev det hemgång. Jag kände att jag ville vara något så när ordentlig på söndagen eftersom Pete skulle flytta då. Nu är det måndag och nu har han flyttat. Det känns väldigt trist, men som den hemmafru man är ska det bli skönt att göra fint hemma igen. Jag får alltid städmani när Pete är borta och det är faktiskt riktigt roligt.

Anledningen att jag ska börja blogga igen är för att jag har köpt en alldeles fin dator, en dator där jag kan ha mina bilder på och allt mitt skit. Skärmen är alleles bred dvs wide screen, jag är så nöjd. Dock är jag inte nöjd med min blogg och jag önskar att jag skulle få hjälp med den, lite personligare. Jag ska allt ringa Louise lite senare.

Nu har jag börjat i termin 3. Det känns coolt, men jag kan inte beskriva hur många gånger jag tvekat, tänk om man är urusel på att vara sjuksköterska om man blandar fel medicin och inte späder mm. Det kan ju leda till katastrof, vilket jag inte önskar. Jag förstår inte att alla är så säkra på sin sak.

Detta är jag och min boytoy i Storsjö,
ingen fisk men mycket kärlek.


Mys

Varför är alla så mysbenägna när de vaknar? Barn, vuxa och djur? Varje gång när Werner vaknar, vilket kan vara upp till tio gånger per dag, letar han alltid upp mig, alltid ska han pussa med sin lilla näsa på mitt ansikte och mysa mig i nacken men efter fem minuter får han nog. Albin är lika dan, han ska också mysa. Vi är nog ett mysfolk. Då kan man ju undra om det är dom som fått för lite mys som bär sig illa åt i vuxenlivet. Jag vet inte, men mys är nog viktigt.

Jag såg lite gräs!

Vem fan räknar tranor? Nog för att jag gillar djur, men just att räkna antal tranor till 18 000 st är väl föga överdrivet? Nå, för att få slut på min tristess så bestämde jag mig i afton för att gå ut och gå, jag hamnade femtio meter bort, på statoil vid godisdisken. Tro mig, jag mådde inte bra av detta när träningstidningarna stirrade mig i nacken, men så blev det. Så nu sitter jag här framför friends, vars serie jag har sett fem gånger och slafsar.

Jag har börjat min praktik, det är kulkulkul. Hittils har jag tagit två venprov, faxat en massa, hållt på med en pariboy, eller harry boy som jag väljer att kalla det och fikat hos en massa gamla goa gamlingar. Nu ska jag fortsätta kolla på friends.

Duktig dag.

Fy fan vad jag har varit duktig idag och detta ska jag smeta i Peters ansikte när han kommer hem. Jag vill ha beröm! Peter har också varit duktig, det är tyvärr inte bara jag som får äran, igår bakade han bröd och tillbehör till brödet och en massa annat gick vi och handlade, fantastiskt va? Nej men allvarligt så är det inte för att vi ska vara duktiga utan för att vi nästan inte har några pengar och därför så blir det inte mycket bilkörande. Åter till varför jag har varit så duktig, jag har städat, skurat och tvättat. Så därför har jag bestämt mig att jag inte behöver gå ut och gå idag, eftersom att sätda är jävligt jobbigt. Svetten rann och det är inte ofta.

Nu sitter jag och kikar på diagnos okänd, väldigt intressant må jag säga. Jag förstår inte varför alla insattser sätts in när man inte kan ta reda på vad det är för sjukdom hos vanliga läkare, men man kan ju hoppas att det ändras. På en föreläsning så fick vi veta att man måste följa upp en patient tills svar hittats, så har det inte varit för mig. Jag gick till läkaren för min mage, den har gjort ont så länge och jag vet att jag tjatat om det här förut men ändå. I alla fall så fick jag ta kycklingbakterieprover, laktos och annat. Två veckor efter så ringde jag om provsvaren och allt var negativt, tre månader senare fick jag samma provsvar från läkare, fast work? Men den läkaren har inte hört av sig på ett år, trots att hon tryckte på min mage då jag skrek då hon vänligt sa att så här ska det inte vara.

Snö...

Varför? När alla tusen fjärilar flyger i magen, våren närmar sig och alla är lite gladare än förut... SÅ BÖRJAR DET TOKSNÖA? Jag blir så fruktansvärt arg, imorse trodde jag att jag skulle vakna till strålande sol. Blev tvungen att gnugga ögonen tre gånger för att försäkra mig om att jag inte såg i syne. Men det gjorde jag inte, snön virrade. Men jag gjorde mig själv gladare på en sekund. Dettta genom att smyga mig till Peter sida för att ta hans dator som är mycket snabbare än min, sedan fick jag spela bejewled i tjugo minuter innan han vaknade. Så nu är jag lite gladare.

Idag ska Peter jobba så då ska jag passa på att storstäda. Vi får finbesök från Umeå ikväll. Jag ska förstås också gå ut med hundra värmeljus och ställa dom runt huset så det börjar smälta.

Sooool.

Jag tror att jag har gått och blivit duktig igen eller så är det som vanligt någon veckoknäpp jag får ibland. Men jag håller tummarna för detta flow. Igår var jag nämligen och simmade med Marlene och idag klev jag upp vid sju, faktiskt helt enormt pigg så jag bestämde mig för att gå ut och springa, ja jag sprang kanske i tio minuter sen så gick jag i tjugo, jag känner mig så duktig. Idag ska vi sitta på Wayne´s och plugga igen, men idag blir det inte en sallad det kan jag garantera.

Tänkte bjuda på lite bilder rån Åre, njut!



Pete och Jugge!



Ett måste.



Som sagt, ett måste.



Jag vann priset för den snyggaste mössan.



En full på afterski och en nykter. Ni kan ju få gissa vem som är vad.



Största klippet, ett snyggt band som passade alla kvällens aktiviteter.

Life on the flip side.

En sak förstår jag mig inte på, följande: varför är det så att när man beställer en sallad på ett så kallat "inneställe", så får man inte salladen serverad i små bitar? Idag när jag och mitt crew var på Wayne´s (jag vet jag hänger mycket där nuförtiden), så beställde jag en kycklingsallad med fetaost, tallriken var tokfull med mat, vilket jag gillar annars brukar det vara någon form av dietsallader på såna där "inneställen", och nej jag har inga som helst förutfattade meningar. När jag väl ska börja äta så märker jag att salladen är uppdelad, stora kycklinglängor till höger, fetaost längst fram och stora hela tomater, så när jag väl ska börja skära upp allt i bitar och röra runt allt så man får en trevlig smak i munnen rasar det ju från tallriken och så helt plötsligt så får man bara halva portionen. Det irriterar mig lite, speciellt när man är superhungrig.

När jag väl kom hem från lunchen så hade Werner lämnat en trevlig överraskning till mig. jag satt på toaletten då han kommer in och börjar suspekt lukta på min tröja som ligger på golvet, med en konstig mun, när katter känner stark lukt öppnar de munnen lite så där konstigt, så jag lyfter på tröjan och där ligger en härlig smetig brun korv. Thank you.



Tjuven i dramat.

Å to the R to the E.

Nu har jag landat hemma i min soffa, Werner på en sida och Peter på den andra. Finns det något bättre än att bli omringad av två håriga killar.

Som ni förstog så har helgen bestått av en liten portion Åre, jag Pete and the brother huserade hos Petes kompis i Duvet. På lördagen hade vi strålande sol, dvs strålande sol när vi inte satte oss ner för att läska oss med en öl eller en jäger, för då försvann den. Jag är i alla fall röd om näsan, och det räknas nästan som googlesbränna. Vi var på afterski på Fjällgården och gissa vem kändisspanaren ser? JO, the one and only Petter och hans coola crew, inom kort kommer jag att lägga upp en idolbild. Vägen på skidor från afterskin till bilen påminde mig osökt om filmen Sällskapsresan, den till Aperna. Alla tjoade och skrek och åkte mycket bättre än vad dom gjorde fem öl tidigare. Fan vad jag gillar att åka till Fjälls, dock inte till Åre, det är för mycket stockhomlare som tror att de har det lilla extra, och det har det oftast också i form av pengar. De har även övermod, stackars Pete var nära att bli överkörd. Nu är det ju inte bara Stockholmare (bäst att jag skriver det så jag inte får Mickis efter mig). Men fjälls är bra och förhoppningsvis hinns det med en till resa innan säsongen är slut.


Dagen har bestått av att skriva rapport och det har även klämts in ett handledarmöte till min praktik, vilket påminner mig om att jag måste leta busstider.


Nu kom solen!


Life.

Ok, det är sant. Jag har blivit skittråkig så förlåt bloggen, det blir inte bättre än så här.

Men till helgen åker vi till Åre!


Peace.

Ute så strömmar vattnet, av varje bil som kör förbi blir man nerstänkt, allt ser tokskitigt ut och det är superhalt överallt men jag älskar det. Det håller på att bli vår, eller är det vår redan? Jag gick faktiskt ut och gick innan frukosten imorse, även fast jag egentligen inte orkade och när jag väl kom hem smakade gröten bättre än någonsin, ja jag var jävligt hungrig.

Idag har vi varit på KTC för att träna igen, fast vi får inte träna med så många saker vilket gör mig lite irriterad, vi får sticka i en dockas arm för att ta blod och för att få ut blodet måste man pressa in nålen och så kan jag tänka mig att det inte är på riktiga människor, så ni får gärna komma hit och lägga fram armen så jag kan sticka er. Efter det har jag och syster varit på fyndlagret, jag måste börja dona om våran balkong, snarast ska jag köpa trall.

Mumsmums.

Idag har jag och Peter varit tillsammans i tio månader, många kanske tycker att det är fjantigt att just skriva om detta men det gör banne mig inte jag. Jag tror att jag varit tillsammans med någon i tio månader förut men då kändes det inte alls så här bra. Egentligen ska jag inte lägga upp världens sötaste bild på oss här för att Peter är lite sur på mig, enligt honom är jag en besvikelse, eller ja mest enligt mig men jag vet vad han egentligen tycker, för det ska jag tala om för er killar att vi tjejer alltid vet bäst! Nåja nog med småsnack. Här kommer den första bilden som blev tagen på oss. Faktiskt erkänner till och med jag att den är ganska söt, man var ju ganska halvgenerad fast en flaska vin innan han kom hjälpte mig väl.




Bitterljuvt.

Vad sjutton kan man göra en soligt dag? Nu har jag gått och toklängtat efter våren och sommaren men jag glömmer en viktig del i det hela, ångest! Jag får alltid sådan fruktansvärd ångest när jag sitter inomhus på sommaren, solen lyser och fåglarna kvittarar men man tar sig inte ut. Detta hände ungefär idag, det är skitfint väder ute, efter ett missförstånd på KTC så åkte vi hem till mig klockan var då elva och nu fem timmar senare gör jag exakt samma sak som jag gjorde då. Alltså ingenting. Vad kan man göra? Jag bor i en stad men har ändå ingenting att göra, jag måste vara fruktansvärt bortskämd. Jag vill ha förslag.

... fast jag vill fortfarande ha vår.

I am what I say I am.

Jag har kommit på att jag har en specialité det är inte en bra sådan men det är nog den enda jag har, det är att irritera sig på människor. Det kan vara rätt konstigt för jag är en ganska irriterande person och jag irriterar mig inte på mig själv som jag kanske borde göra. Eller det gör jag iofs ibland som när jag pratar sex på en förfest bland personer som kanske inte tycker om att prata sex eller när det kliar i mina kvinnliga regioner och jag bara måste klia även fast jag vet att jag bor i en stad och det är en ohygglig stor chans att någon ser. Av denna speciella förmåga jag besitter har jag blivit en liten ensamvarg. Eller jag har ju kompisar och så men när jag väl har börjat irritera mig på någon så är det helt omöjligt att sluta. Jaja, det kanske är många förutfattade meningar i detta resonemang, jag erkänner. Men det finns faktiskt en positiv twist i den här misären också, det är att de människor jag umgås med tycker jag verkligen om, annars skulle man det märka.

Ibland tycker jag synd om Peter, speciellt när det handlar om mig som förstör hans vardag. Här om natten när han skulle gå och lägga sig då jag sov hade jag på mitt aggresiva vis spytt ut en soppa av svordomar, jag fick inte ens en godnattpuss. Natten som var hade jag satt mig upp och igen börjat prata i bubblor på ett argt vis då Peter vänligt hade sagt åt mig att lägga mig ner och sova, varpå jag slängt en arg blick på honom slagit på kudden och bytt den till den som låg bredvid. Han är allt go min Pete som orkar stå ut.

Dagens.

Idag när jag kom hem så släppte jag ut Werner på balkongen, han älskar att sitta där och lukta så därför har jag dragit upp ett av fönstern och ställt hans pall under så han kan sticka ut näsan. Idag när han satt där och njöt i solen jamade han som aldrig förr och såg väldigt besvärad ut, så jag gick ut och kikade och då visar det sig att det droppar smält snö på fönsterplåten så varannan sekund blir han nerstänkt. Det var lite roligt.

Idag har jag & Sandra varit på sjukhuset och tränat inför vårt praktiska prov, vi har tagit blodtryck, tagit blod och gett injektioner, fast vi var otroligt trötta så vi for ut på Birsta istället, det hjälper alltid. Nu ska jag nog gå och laga mat.



Werner och Lucas som kikar på ett rådjur.



Världens sötaste muff.


Pokerface.

Ja men ser man på, igår blev det två vinster av tre möjliga till Cecilia the poker animal Wallin. Jag gillar att slå från underläge. Peters bror och hans kompis kom hit för lite pokerspelande igår och inte kan man vara duktigt på poker om man är en flicka. Kommentarer flög i luften, men jag tog inte åt mig och vann. Det var mycket trevligt, lite öl och lite vin. Äntligen var det Peter som kände sig lite dålig imorse, det brukar alltid vara jag när man ligger där och försöker rulla ifrån mina hetfläckar på lakanet med idag var det Ps tur. Jag tror stenhårt att det var glaset mjölk jag drack innan jag gick och la mig.


Puss!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0