Stolt.

Jag har kommit fram till att det är ganska roligt att skriva rapport ibland. Jag blir glad när jag hittar en massa saker från olika böcker som verkar passa ihop perfekt. Ibland är jag duktigt och tänk att jag kan sitta på kvällningen och skriva, vanligtvis är mitt huvud som en stor konsitg boll på kvällen. Tänk vad ett huvud full med snor kan göra! Stolt Cicci.

Idag har jag haft fullt upp med min katter. Dom har varit vakna hela dagen så jag känner att natten kommer att vara lugn. Förresten så har jag gjort fisk i ugnen idag helt utan recept, stoltare än stoltast och så jävla hemmafruig och jävligt stolt över det. jag gjorde dock ett litet misstag, vattnet som jag kokade buljongen i hann inte koka ihop med matlagningsgrädden, så under locket av matlagningsgrädden låg vattnet. Äsch.


Skittorsdag.

Ååh, jag sliter mitt hår! Jag trodde verkligen att jag skulle hinna att bli frisk, men se så jag ser ut! Tussen i näsan är på grund av en klassisk täppning. Det som är mest pissigt med det här är att jag vekligen skulle vilja träna, förra träningen gick faktiskt bättre än väntat, men det får väl vänta en veckjävel till då.



Annars så lever jag som en ensamstående tvåbarnsmamma nuförtiden... Jag kikade just på nyhetsmorgon och där sa de precis "djur är någonting som värmer i höstmörkret", jag kan inte annat än att inte hålla med. Min energi läggs åt att katterna ska tycka om varandra. Vid 05-06 på morgonen börjar det, Nino kikar på mig med sina stora kattögon, hon hoppar upp och slickar på mig tills jag vaknar. Vid 08 kliver jag upp för att ta ge dom mat för att sedan tömma kattlådan. Sen ägnar jag förmiddagen åt att hålla dom vakna. Vid 10 gå dom och lägger sig, då dom får sova till kl 14, då är det dags att kliva upp, för om dom sover längre härjar dom hela natten så jag inte får en liten blund. Kvällen går åt till att kasta bollar, bygga kojor och slänga råttor.



Här ser vi Nino och hennes koja, tyvärr så är hon inte så energisk att hon hoppar runt och tyvärr uppfattar Werner att hon vill busa när hon gömmer sig, vilket bara gör att det blir värre.



Här ser vi Werners kamp till att få ut godis som jag stoppat i flaskan.

Om det finns någon där ute som har bra ideér hur man kan stimulera katter eller hur man får katter att tycka om varandra, så får ni göra höra av er!


Ändring.

Jo, jag ändrade lite igen. Jag är så less på att inte kunna ändra och dona med min design. Jag är en tråkig människa och nu kommer andra människor att bli spyless på färgkombinationen på denna design, men ni får stå ut.

Lilla lördagen.

Sådärja, nu står pannkakan och gräddar i ugnen, hemmafru here I come. Eller det är ju inte så hemmafruigt, men allt man gör i ugnen känns så vuxet. Fisk i ugnen är ju en 10-poängare, då är man jävligt bra.

Idag vaknade och kände mig värre än igår, men jag skyndade mig iväg på lektion, handlade om en kille i rullstol, jag kände mig faktiskt lite inspirerad av honom. Visserligen var han bara en vanlig snubbe i rullstol men det är skithäftigt att han kan hålla upp humöret för det mesta, det kan inte jag. Jag tror min insirationsförmåga kommer från solen, man blir alltid lite deprimerad på hösten. När det var sommar längtade jag lite till hösten på grund av att man får tända en massa ljus och sånt där. Men sitter jag här med ljus tända? Nix. All belysning är på, om något spöke skulle få för sig att hälsa på. Men det ska bli ändring när Peter kommer hem.

Idag fick jag även prata med min älskade grynet, det var så längesedan, både hon och jag är uppe i storplugg så det blir inte att man hörs så ofta. Men det var himla trevligt, vi har redan hunnit planera utgång på juldagen och lite semester med katterna i sommar i hennes stuga. Det kommer att bli great!

Project runway kallar!

Som ny!

Tänka sig att boven i mitt tröttdrama var soppan. Jag bestämde mig idag för att inte äta soppa och slängde på lite potatisbullar & bacon, soppa är inte bra varje dag. Nu känner jag mig som ny.


Tummen ner.

                                                                             



Tummen upp!


Vilken soppa.

Sådäja, då har man sett The notebook för andra gången på två dagar, det bästa är att den aldrig blir dålig. Den får mig bara att vilja åka till den allra södraste södern USA. Visserligen kommer det inte att se ut som det gör i filmen men det gör inget. Peter nu vet du vad jag önskar mig i julklapp. Och nej jag är inte high maintenance.

Nu är jag less på soppor och hårdbröd. Till lunch åt jag resten av köttsoppan från lunchen igår och till middag ska jag äta gulashsoppan från middagen idag. Snälla kom och ge mig föda någon! Jag skulle vilja ha ork att ställa mig och laga mat, men jag hittar den inte. Nu har jag suttit i den här lägenheten i två dagar, det är kanske därför jag inte hittar den. Men imorgon ska det bli en ändring, då hade jag tänkt knata iväg till skolan. Jag kanske till och med ska gå ut och gå ikväll? Nej, nu överdriver jag.





Jag vill ha massor med såna här, dom glänser ju så fint!


Sicko.

Igårkväll när jag låg i sängen tänkte jag på sist jag var sjuk, i juni. Då Peter och jag låg som två sälar i soffan och jag började gråta när jag behövde gå på toaletten för att det var så fysiskt ansträngande (alltså promenaden dit, inte nr.2). Anledningen till att jag började tänka på detta var för att jag kände att någonting inte stämde med min kropp. Imorse när jag vaknade kände jag mig fruktansvärt bakfull. Halsen mådde inte bra och pannan var varm. Så jag försökte ligga kvar och sova så länge som möjligt. Detta var dock en omöjlig uppgift på grund av en Nino som sitter nedanför min säng hela natten, varje gång jag vaknar skriker hon till hoppar upp bredvid mitt ansikte och börjar slicka. Hrfmr!

Idag ska jag plugga som en liten idiot, efter jag vilat igen mig med lite kärleksfilmer, jo jag har blivit en softis.



Busjävlar.


Alltid roligt med bilder.

Eftersom jag är så dålig på att lägga upp bilder tänkte jag göra ett försök idag.





När Sandra och jag skulle på takida, det firades med lite vin &sushi, den absolut bästa kombinationen. Sandra hade även på sig en sexy top som jag stordiggade. Sushin och kvällen tog dock slut lite för tidigt med lite för lite vin för min del.



 



Svenssons för lite bartömning.



Framme.

Det är roligt med bilder ibland, men tyvärr lägger jag aldrig ut bilder under min vardag, osminkad, fett hår och i mysbyxor. Det är alltid partydax. Men jag lovar mitt liv är inte så här glamoröst, mest glamoröst är det när jag umgås med Sandra, en krydda i vardagen. Nu ska jag ta och kika på The notebook, fan idag har det blivit många filmer.

Ghosts?

Jag bara älskar att kika på the ghost whisperer. Det är så mystiskt program, jag vet att jag har skrivit det förut men det är bara så bra. Nu till den stora frågan, finns det här på riktigt? Jag tänker ganska mycket på vad som händer efter döden och det kan ju bara inte vara så att vi bara försvinner? Eller är hela grejen med att vara levande att föröka sig, det är typ det enda jag kommer på som är givande för tillfället. Man hör ju historier om människor som kan känna andra inte levande personer, men...?

Jag har bara varit med om en skitäcklig sak, som jag tror jag nämnt i min förra blogg. Men jag tänker skriva om det igen för säkerhetsskull. Det var när jag bodde i Dalarna, no shit? (det är nämligen där jag hört alla historier) i alla fall så skulle jag och min dåvarande pojkvän sova, då vi hör en nyckel som trycks in i låset och man kunde inte kliva på våran bro (alltså veranda) utan att det skramlade som sjutton i lägenheten, vilket det inte gjorde. Jag höll på att skita på mig och mannen ifråga vågade inte kliva upp föränn tio minuter senare, så vi såg inget. Dagen efter frågade jag min grannar och alla tokar om de hade busat, men så var inte fallet. Visst det kan vara så att dom ljög men detta var verkligen skitäckligt.

Vad jag menar med det här är att jag väldigt gärna höra mystiska saker ni varit med om. Jag vet ju förstås att det aldrig är någon som kommenterar men det skulle vara roligt.


Tvåtusentolv.

Jag har faktiskt varit duktig idag så nu kan jag unna mig att kolla på 2012. Peter hatar människan som gjort filmen så han vägrar se på den. Han hatar katastroffilmer, vilket jag kan förstå, men ibland måste man bara få se något hjärndött. Så nu när Peter åkt till sitt andra hem tar jag mig friheten. Till filmen ska jag även äta godis. Dubbelt nono men vad sjutton.

Jag förstår inte att vädret måste vara så jävla pissigt. Förstår inte november månad att ingen tycker om denna månad. Den borde göra sig lite bättre tycker jag, att ge snö är ett alternativ.


Nattmacka.

Vi har kommit fram till en ny rutin: onyttiga söndagar. Efter vi varit och kikat på matchen så var vi så fruktansvärt sugna, men vi kom inte på vad. Det slutade med att vi köpte hur mycket godis som helst på videoteket. Men... det var inte godis som fattades i våra kroppar, det var mat. Så i panik kom vi på att vi skulle åka på Sibylla och köpa hamburgare, en hamburgare med räksallad. Vi kom tio minuter innan stängning, inte så populärt. Nu sitter vi alla fall här mätta och belåtna med två näst intill oätna godispåsar. Sandra du kan få min!

Evil eye.

Ibland blir jag så less på mig själv, fast ändå inte. Det blir åt två håll på samma gång. Det bor nog en liten osäker människa i min kropp som uppträder i de tider då man man ska ta fram den hårda människan och slå tillbaka. Kallas detta att vara för snäll, det vet jag inte. Men jag tror att jag måste öva på min hard core-inställning. Det ska säga swich och så åker kommentarerna över huvudet.

Nu ligger jag i soffan och tokmyser i endast underkläder och ett täcke. Har nyss kollat på när Bräck vann x-games. Go Sweden! Har även kollat på Myhrer som nu ligger etta efter första åket. Fast jag hade hellre sett att han låg femma, det är bra att slå från underläge. Men jag är stolt svensk nu.  Andra åket börjar kl ett, watch it!

16.30 har vi match och jag ska stolt titta på från läktaren.

Robban min hero.

Äntligen har slalomsäsongen börjat igen. Nu blir det livat i familjen Wallin/Nilssons hus. Det är helt underbart bra att ligga bakfull i soffan och kolla på slalom. Den här säsongen håller jag alla tummar jag har för Myhrer och Söderberg. Två mycket duktiga hemmaåkare från Bergsjö, tänk att Hasselabacken kunde föda två proffs och jag då så klart. Äsch, jag är för envis för att hålla på med sånt där, jag gillar t.ex. att ha 130 cm långa stavar för det är skönt att hänga på dom. Oj, kallade jag det för envis? Vi byter till lat. (Obeservera nu att dessa bilder inte är mina bilder utan helt enkelt googlade, jag vet inte varför jag skriver så men jag har sett några som gör det så då göra jag det också).

    

Igår var vi som jag skrev på Takida, helvete vad bra dom var. Hälften av tiden stog jag och gapade, mest den tiden då jag inte kunde låttexterna, men dom var asbra. Nu blir det till att ladda ner lite Takida. Jag och Sandra hade väldans trevligt, först blev det Sushi på Sea street eftersom jag lite lätt missade tiden när man kunde använda matchchansen på det andra Sushiplacet, Sandra blev då lite sur, tillsammans med detta dracks ett gott vin som jag lite lätt sa att jag skulle spara etiketten på, vilket jag glömde så ringde Sandra och frågade vad vinet hette, då blev hon lite mer sur. Efter detta gick vi på Svenssons och drack en drink, för att sedan pissa i ett dike innan spelningen.

Just det. Jag gjorde en omtenta idag, svårare än den förra. Hej igen omtenta!

Fredagsfest.

Idag blir det min födelsedagspresent av Sandra: Takida!


Dubbel glädje.

Tänka sig. Min skrutt kommer hem idag istället för imorgon. Hihi.


Hallelulja.

Jag kan inte förstå. Tänk att jag ska få göra praktiken, jag fick godkänt på min monstertenta med nöd och näppe. Tycker dock synd om de stackare som inte klarade den, jag pluggade som sjutton och låg ändå på gränsen. Men jag klarade skiten och nu ska det supas. Jag har även berättat för Peter att han ska få kladda på mina pats när han kommer hem och det är inte illa. Denna helgen kommer att bli en fin helg.


Nu ska jag bara ta mig i kragen och klara omtentan på lördag, sen så kan den här kursen slänga sig i väggen.

Nästa är städning och lite bus med katterna som själv inte orkar leka. Ja, dom är bortskämda.

Onsdag.

Jag blir så inspirerad av The biggest loser. En massa tjockisar som tränar ashårt. Herregud jag som tjatar om att jag tycker att det är jobbigt, hur mycket jobbigt tycker inte dom med en hydda på 150 kg. Det är tyvärr synd att jag inte blir så inspirerad att jag själv går ut och springer. Men det kommer.

Jag har målat mina naglar svarta, det var fasligt längesedan. Jag tycker om att ha svarta naglar, jag känner mig stenhård då och det kommer jag att behöva för lördagens kommande omtenta. Den jag fanimig kommer att klara. Så där, nog med pepp för idag.

Nu är det mitt favoritprogram Bonde söker fru, det är så masserande för mina hjärnceller.

...

Ibland blir man konfunderad. Jag hade en gång en väldigt bra kompis och som alltid i relationer så gled vi självklart ifrån varandra. Nu har det gått en massa år och jag blir ju nyfiken. Men det går inte att få tag på människan, det gör mig besviken, lite också att männsikan inte vill få tag på mig.

Nu tittar jag på grannfejden och den kommentar jag har: SKAFFA ETT JÄVLA LIV.

Ikväll har jag varit fruktansvärt onyttig, det var längesedan jag hävde i mig så här mycket socker. Toaletten kommer snart att kalla.

Smile.

Då har en ny vecka börjat. Jag har bestämt mig för att nu möta denna vecka med ett leénde ett leénde tar bort allt struntprat och tok. Idag har jag följt detta exempel och det gick alldeles utmärkt med det menas att jag inte varit irriterad på någonting. Det kändes skönt.

Igår blev det 2-2, eftersom jag stog i mål igår kände mig verkligen som jag bidragit till en inte vunnen seger. Ett mål förtjänade dom men inte två, men ack. Nästa gång ska jag hålla nollan.

Så med ett leénde återgår jag till läkemedelshanteringen, hej omtenta!



En väldigt dålig bild på mina svärisars fiskar.


Hus.

Så har det blivit mitt på dagen, dagen då vi inte gör någonting alls överhuvudtaget. Det är så jäkla skönt. Nyss gick vi på en lång promenad och tittade på en massa hus. Det är bland det bästa med att gå på promenader. Speciellt nu eftersom jag vet att jag vill ha ett hus inom fyra år (nu har jag alltså inte tänkt på pengar, jobb och allt annat som kan komma emellan). Jag vill verkligen att Werner ska få spendera sin sista tid som utekatt. Efter vår prommis gick vi in på Moyo, där hittade jag en hjälm. Den var jättefin men... vill jag verkligen skaffa hjälm. Visst den räddar liv bla bla, men det handlar ju faktiskt om min snygghet och det faktum att jag tvingats ha hjälm till femton års ålder och det faktum att jag förknippar hjälm med tävlig och det är inte roligt. Vi får se, den var faktiskt ganska billig.

Nu hade jag tänk skura kattpiss i badrummet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0