.

Häromdagen strosade jag och Peter på stan och förbi kommer en man körandes i rullstol. Jag träffade den här mannen första gången när jag var sexton år, han är utvecklingsstörd och pratar med hjälp av en dataröst. Han rullade i alla fall fram och började trycka på sina knappar. Det visade sig att han är väldigt religiös så när sitter vi, två sextonåringar som inte vågar gå därifrån, efter tjugo minuter rullade han vidare. Efter denna incident han jag undvikit honom, inte för att vara respektlös men jag tror ärligt inte att han kan få mig att tro på henne.

Åter till teorin, vi undevek honom även denna gång. Men så började vi prata honom, tänk om det skulle kunna vara så att den mannen åkt runt bävandes att någon ska hjälpa honom, att kyrkan har programmerat in alla de fraser han ska säga men att han egentligen blir utnyttjad och misshandlad. Diskussionen slutade i alla fall med att vi nu kommer att hamna i helvetet eftersom vi undviker en hjälplös man. Jag ska banne mig programera om den där maskinen!

Ps: Idag blev jag besviken på idol och den där Camilla.