.

Jag är så sjukt trött i kropp, huvud och allt inuti min kropp, hypofyser och allt som sitter där. Det här har varit den värsta kursen i mitt liv och om jag har otur kan det bli tre omtentor och ett praktiskt prov som ska göras om. Den här veckan har jag gråtit som jag aldrig gråtit förut, minst en skvätt per dag, ibland har skvättarna handlat om ilska, ibland frustration och ibland av ren ledsamhet. Jag har aldrig känt mig så ensam även fast jag har människor omkring mig. Peter, kom hem.

Usch vad djupt det blev. Jag hatar när jag håller på så här.

Nu har jag slutat att läsa bloggar. I de flesta bloggar så är det som att livet tussar runt på små rosa moln, ingenting kan vara dåligt. Inte ens om man har tre skrikande barn så är livet dåligt ibland. Efter regn kommer solsken och det värsta är att mitt solsken har varit alldeles för länge så nu kan det gå tre veckor innan det kommer igen.

Förresten så har jag börjat äta lite mindre mat, jag brukar alltid fråga om extra sås på lunchen men idag gjorde jag inte det. Jag åt även tre potatisbullar istället för fyra. Men det fungerar inte, jag är så hungrig och när jag blir hungrig blir jag arg. Så nu ska jag nog gå och göra en liten smörgås med makrill på.