.

Nu låter jag sannerligen som en gnällkärring men vad fan. Jag vet att man ska vara glad och det är bra att man får vara ifrån varandra och man ska längta och blablabla. Men fan vad det känns skit att inte få sova med den man tycker om varje natt. Det skulle kännas mycket bättre om det var jag som fick åka varje gång. Så, slut på tråkigheterna.

Nu ligger Werner bredvid och snarkar, det är även den katt som bet Pete i foten i imorse, han gillar inte när vi sover länge. Han är som en hund.

Jag är faktiskt ganska glad även fast jag inte låter så, jag hatar bara att ha ont och när kroppen inte vill vara snäll mot mig blir jag gnällig och sur. Precis som när jag inte äter, shit jag måste vara sur väldigt ofta ser jag. Jag tror att jag är halvt manodepressiv, när jag är glad så är jag jättejätteglad även fast det inte vara så länge, men när jag är sur så är jag jättejättesur och surheten kan hålla i sig längre är gladheten. Detta är ett faktum som Peter fått smaka på många gånger. Jag är definitivt en långsur jävel.

I juni åker jag till Italien, så sant. Min kära mor fyller jämt och ska bjuda oss. Någonting att kämpa för. :)