.

Fy vad less man kan vara. NU har Sandra och jag suttit och pluggat sen nio+ och vi vet fortfarande inte riktigt vad som ska vara med i våran kritisk granskning av en artikel. Vi har knopat ihop en sida, jävligt bra skrivet men om det är rätt vet vi inte riktigt. Så nu sitter jag här fullt men Zonnic i käften och är tyst. Jag är less.

Det var ingen bra morgon imorse. Först skulle jag faktiskt ut och springa i vår backe utanför fönstret, men det var för mörkt och för askallt -17. Sen skulle jag sätta mig på våra snyggt omdonade stolar då det visar sig att Werner gjort något mystiskt på dom, en form av sörja som var oidentirierbar. När det var dags för mig att traska till skolan hittade jag varken mina täckbyxor, min plånbok eller mina nycklar. Och idag är det även min tur att komma på kvällsmat, men jag har ingen fantasi! Den försvann lika snabbt som jag började i skolan, det visade sig nämligen att det fanns andra saker att koncentrera sig på. En annan intressesmurf är att jag köpt en ny kattmat till Werner, med aborre. Han föräter sig för att han tycker att det är så gott. Igår matade Peter honom på morgonen utan att jag visste så matade jag två timmar efter men det var ändå slut till hans middagsmål, så jag förväntar mig en hel hög med skit när jag kommer hem.

Nej nu skriker Sandra på mig att vi ska köra igång igen..