.

Ja ni läser rätt. Jag kan erkänna, mina pruppar luktar inte blommor men jag säger till när dom snirklar sig ut. Peter tror att sina pruppar bara är luft. Jag blir tokig. När dom inte hörs så säger han inte till och jag känner dom inte heller eftersom han på något sätt lyckas trycka ner dom i soffan, men när han sedan reser sig upp efter en kvart kommer genast stanken.

Det värsta var när jag vaknade kl tre på natten för att gå på toaletten, jag hörde ett konstigt ljud från sovrummet men tänkte inte mer på det, kl var ju ändå tre. Glad i hågen efter att ha kissat ur mig en halvliter hoppar jag in i rummet och träffas av en väg med skit. Jag trodde alvarligt att jag skulle kräkas. Jag hoppade ner i sängen för att andas i kudden men det fungerade inte, då kommer vi till det värsta: han öppnar täcket, det var det värsta jag känt jag blev tvungen att slänga mig ut genom fönstret för att få luft.

-Älskling, tycker du inte om mig nå mer?
-Nej.

Han blev arg när jag sa att jag skulle skriva om detta men trots allt pruppande har jag stannat och det betyder väl att jag tycker om honom väldigt mycket.