.

Ja, det var alltså en muskelinflammation. Det känns lite så där och det gör jävligt ont. Men ipren passar väldigt bra till tillfällen som dessa. Imorgon har vi match, jag laddar upp med en maredsous idag.

Idag har äntligen Peter kommit hem och jag kan säga att det behövs massa kärlek nu i denna period. I´ll keep you posted.





LOVE

Idag var en bra dag. Jag vaknade innan larmet och kände mig redo. Allt gick jättebra förutom vid klockan 15 på eftermiddagen, då kom knipande bröstsmärtor och det var inte så givande för just vid det tillfället kikade jag på hjärtsjukdomar, det var bara att börja stapla upp vad jag kanske kunde ha symtom till....

1. Hjärtinfarkt.
2. Hjärtsvikt.
3 Angina pectoris.

Ibland är det inte roligt att läsa till det jag gör. Men efter en stund kom jag fram till att det var stresssymtom och slutade oroa mig..... men det gick inte över. Att träna vad det jag hade sett fram emot hela veckan men självklart så kunde jag inte göra det heller, eller rättare sagt så fick jag inte gå för Peter. Men det var nog ett bra beslut från hans sida. Så nu sitter jag här rädd för att inte andas för djupt, ibland är livet sweet! Nej, jag ska sova så går det nog över. Jag hatar att vara känslig för tryck, det är inte min stil.

Nu ska jag krypa till kojs.

Ibland går jag ner i riktigt djupa dalar, idag är en sådan dag. Jag vill bara ta tag i mig själv och skrika: ryck upp dig din jäkla fjant. Men det blir lite svårt plus att jag tycker för synd om mig själv för att utsätta mig för en sån sak. Vi har som jag tjatat om hundra gånger jättemycket att plugga och jag känner att min kropp säger stopp, men det finns liksom ingen tid för det. Jag har inte tid att noppa min ögonbryn vilket är min favoritsysselsättning, så varför skulle jag ens börja lyssna på insidan av min kropp?

Nu tittar jag på bonde söker fru, och varför tyckte inte delsbobonden om norrlänskan? Henne skulle jag lätt ha valt som första val. Nu blev han en tönt och jag gillar inte honom. Jag gillar inte heller stockholmsbonden, dom har inte den rätta glimten, menar han på allvar att han har någon glimt över huvud taget? Pissbönder. Men jag tycker om dom andra två. Jag vill ha en bonde och det kommer jag få, en riktigt getbonde. En kattbonde har jag ju redan.




En get.

För att förvarna, jag ska nu ta upp en väldigt omogen sak att skriva om.

En liten ordbok.
Stretcha = bajsa.

Jag och min vapendragare Sandra gillar att ibland diskutera stretching, men som skriver så använder vi vårt superhäftiga kodord som jag nu idag inte alls kommer ihåg hur vi kom fram till. Vi har i alla fall kommit fram till att det går att göra någon annan stretching genom att prata mycket om det. Ni vet som med gäspningar nästan. Det är väldigt intressant, förövrigt så pluggar vi.

Förresten, jag är inte alls lika mörkrädd längre eller inte inomhis i alla fall, det kanske är för att jag gått på gym så mycket den senaste tiden.




Detta är en diptallrik jag och Sandra knåpade till för någon vecka sen. Rekomenderas!

Jag orkar inte tänka och jag orkar inte vara. Helst så vill jag ligga och skratta hejdlöst för då verkar alla problem försvinna. Jag vill bara ha en bekymmerslös vardag utan plugg. Den vardagen kommer jag inte att få se på några år. Helst så skulle jag vilja åka utomlands, en sista minuten till värmen och margaritan. Tänk att jag aldrig druckit en margarita, den närmsta jag kommit är en fulgrogg i dalarna som såg likadan ut. Och den var absolut inte god, jag tror att det var lite sprit, lite öl och lite rött vin.

Nu längtar jag till fjälls och nu ska jag sova.

Aloha.

Herregud vad det har pluggats idag och nu sitter jag här färdigjäst efter en god portion oxpytt. Frysta rätter har blivit lite av en favorit nu när jag är ensam hemma. Hemskt enkelt att göra och när man gör det kan man även göra andra saker under tiden vilket jag tycker är en bra deal. Ett litet tips, man ska alltid äta innan Chef Ramsey är på rutan, annars blir man så himla hungrig och rädd på samma gång så att det finns risk för att maten inte vill ta sig ner till magen.

Ikväll ska jag göra alla de där sakerna jag inte gör när Pete är hemma:
Städa.
Plugga.
Plantera om en blomma.
Duscha.

Nu kände jag mig fräsh, duscha gör jag ju såklart när Peter är hemma också. Förresten det är visning på en 5.a i huset idag, så för er som vill bo grannar med mig är det bara att flytta in.

Vilken härlig dag. Fast jag måste erkänna att jag inte är en hejjare på att plocka svamp, vilket jag borde göra eftersom svamp är en av mina specialiteér. Men på något vis tycker jag att det är lite onödigt, kanske björnen vill ha dom? Vi var i alla fall iväg och knäppte höstbilder, otroligt fina. Det är min karls specialité.

Vi har varit väldigt produktiva idag, hälsat på en massa människor, allt för att slippa pugga kan man kanske översätta det till.




Efter svampturen var det faktiskt dags för en macka på Norra bergets café. Absolut värt ett besök. Efter detta åkte vi till Pete´s kompisar på Alnö och dom har två finfina hundar, en heter Jean-Pierre, han visas på bilden nedan. Vi såg även en älg.

Sådärja, kan det vara så att jag gett upp? Jag tror det.

När jag skulle gå ut och gå häromdagen tog jag på mig min höstväst, där gick jag och mös tills jag började känna lukten av kattpiss. Pinsamt, ja! I alla fall slängde jag västen i tvättkorgen och igårkväll hade Werner snällt kissar på en annan jacka som låg där. Nu till det nya jag gjort, eftersom det var en dunväst slängde jag in två tennisbollar i tumlaren, för visst gör man så? Det blev världens väsen och jag väntar på att mina grannkärringar ska komma och skälla på mig. Men det var något nytt!

Förresten, jag måste skriva en sak som jag skäms lite över och därför inte har skrivit det förut. För någon månad sen stannade en man från Asien och frågade vägen till ett hus, och det huset hade många fönster så jag tänkte att jag beskriver det så. Och till min fasa börjar jag prata som polismästaren i polisskolan, ni vet han med guldfisken. Its the house with many many windows? Vem fan pratar så?! Ibland blir jag tokig på min själv.



Ett pucko i någon krogkilles glasögon.

Jag var så trött och inspirerad efter dagens pluggande så på fem minuter bestämde vi oss för att åka till hemlänet Hälsingland. Det blev en snabbvisit men under det tiden hann pappa fixa bakluckan på vår bil, vi har kör med den öppen i två veckor. Sen fick jag äntligen träffa Silas och Alvin. Det var så himla längesedan sist, ja det är alltså min kompis Idas barn, så jäkla söta ungar. Tänk när man själv står där och barnen inte är söta, hur gör man då? Alla kommer förstås säga att dom är jättesöta och nypa dom i kinden men när dom svänger ut från gården (ja, jag kommer någon gång i framtiden ha ett hus) så tittar dom på varandra frågande: Var det där verkligen söta barn? Jag vägde ju 5 kilo när jag föddes, hur snygg var jag lixom? Aja, man kommer säkert tycka att sina barn är jävulskt söta, men ändå.




Nu blir det innebandy.